Från norr till söder har lokala non-profit företag blivit allt viktigare för att hålla liv i den gotländska landsbygden. Folk runt om i socknarna har gått samman i bolag, med egna pengar, för att förverkliga byggen av äldreboenden och hyresrätter, eller köp av allt från hamnar till nedlagda skolor. ”Landsbygden AB” har trätt in där det allmänna lämnat. Frågan är hur mycket ansvar som kan läggas på lokala krafter.
I vardagsrummet i Burgsvik, som numer är rikskänt genom musikprogrammet ”Så mycket bättre”, träffar vi Jan Larsson och Håkan Ahlsten, två viktiga personer för den som vill berätta om de gotländska utvecklingsbolagen och vad de betyder för livet på landsbygden. Storsudret var först ut att dra igång vad som sedan kommit att smitta av sig, och bli till viktiga maktfaktorer runt om på ön. På plats efter plats har lokala krafter bildat bolag för att på så sätt samla bygden bakom konkreta projekt. Idag finns utvecklingsbolag från norr till söder som gör allt från att bygga hyresrätter till att starta vattenanläggningar eller servicehus. – För oss började det i skiftet 2000 när det kändes som om hela Suderudden höll på att gå in i ett U-läge. Vi kände att vi behövde bli mer aktiva och jag tog på mig att samla en grupp företagare och utvecklare hemma hos mig i Vamlingbo. Vår utgångspunkt var att inte skriva insändare och inte skälla på vare sig landshövdingen eller regionen. Vi ville visa att vi kunde göra någonting själva, säger Jan Larsson. Gruppen började med att göra en analys över läget och kom snart fram till att de saknade två viktiga förutsättningar för att kunna skapa den utveckling av Storsudret som de önskade – kapital och kompetens. Stunden senare insåg de att precis just det fanns runt knuten. Det populära Storsudret kryllar av säsongsboende, med bred erfarenhet och välfyllda plånböcker. Istället för att samla till stormöte bjöd man in 25 personer som kunde antas ha någonting att bidra med. Jan Larsson säger lite skämtsamt att de ”pricksköt” på folk med kunskap om företagande, ekonomi och samahällsbygge.
– Under en hel dag berättade vi om Storsudrets utmaningar och om de näringar som finns här och vid dagens slut ställde sig den före detta finansministern Allan Larsson upp och gjorde en fenomenal sammanfattning av behoven. Efter det drog diskussionerna igång kring hur vi skulle formera oss. Vi ville inte begränsa det till ett projekt och föreningar fanns det redan så många och då bestämde vi oss för att sticka ut näbben och bilda ett aktiebolag. Det var uppkäftigt men vi blev ett gäng på nio personer som gick in med 20 000 var. Till en början var det oklart vad det nybildade bolaget skulle ägna sig åt, konkret, men när Svenska kyrkan bestämde sig för att sälja den gamla prästgården i Vamlingbo, vilket gjorde folk i bygden ”ursinnigt förbannade”, för att använda Jan Larssons ord, öppnade sig den första möjligheten. Utvecklingsbolaget som tog namnet Heligholm Utveckling kontaktade både den statliga myndigheten Naturvårdsverket liksom konstnären Lars Jonson. Kanske kunde den gamla prästgården bli till Gotlands första Naturum eller kanske en utställningslokal för den gotländska fågelmålaren? När båda parter nappade kunde Heligholm agera. – Vi samlade till stormöte för att berätta att vi ville köpa prästgården om vi kunde få in tillräckligt med kapital. Det var fullsmockat på mötet och en efter en skrev upp sig som aktieägare. Redan vid den första emissionen fick vi in nära 800 000 och kunde gå direkt till banken och be om lån. Idag har bolaget drygt 300 aktieägare och ett sammanlagt aktiekapital på 3,5 miljon. Det handlar både om personer som bor året runt på Storsudret, liksom deltidsboende. – Var tionde hushåll på Storsudret har en aktiepost i Heligholm, säger Jan Larsson, och ser stolt ut. Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare eller teckna en prenumeration genom att klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/
Bild: Sveds Signe Söderlund
