Jag sitter på ett fik och glor på paketet med min nya iPhone 6+. Vill inte öppna det för det känns som en present man får när någon dör. Som när jag var elva och fick ett Gameboy för att min papegoja dött. När jag kom till fiket beställde jag en smoothie och satte mig. Då insåg jag att jag redan hade en kopp kaffe med mig. Från jobbet. Personalen sa inget heller? Jag vacklade i och för sig av och an från sida till sida som en avtänd sprutnarkoman med en kopp i handen. De kanske inte vågade. Jag är nämligen rätt ARG dessutom. För hur kan han vara lugn och cool i allt detta? Det hände ju bara för några dagar sedan. Jag tittade honom i ögonen och sa att jag ville skiljas. Och då satt han bara där och HÖLL MED? Sen öppnade vi en flaska champagne??? Och nu är det HAN som är så himla grundad och övertygad och lite…PEPPAD? Hörru killen som var med mig i nästan sju år och gjorde mig på smällen och såg mig föda ditt fantastiska barn genom spyor, fostervatten och avföring: du kan väl i alla fall låtsas att du är lite himla heartbroken! Det är bara att googla “hur man reagerar när nån man vill bli av med säger att hen vill skiljas”. Okej vänta. Nu fick jag en liten millisekund av klarsynthet. Han fattar inte! Han har inte ens sagt det till så många för han kanske är rädd att det blir på riktigt då? Att han inser att det här faktiskt händer.
När han berättar för alla så kanske han erkänner ända in i det där fina, stora hjärtat (som obviously gömmer sig längst ner i botten av en brunn) att allt kommer att bli annorlunda nu. (Sitter och spyr lite i munnen om ni undrar.)
Jaha. Fiket verkar ha stängt här så jag kanske ska öppna paketet. Servitören står några meter bort med en mopp och tittar skrämt åt mitt håll. Han har nog ingen aning om vad jag gjort i dag. Jag har kommit utanför dörren! Jag har kläder på mig! Dom är smutsiga för jag hittade dom på golvet! Klappa händerna tack. Jag sörjer. För jag har gjort slut med min allra bästa kompis och han har gjort slut med mig. Vi är bästa kompisar. Det är så vi flyger. Det är så vi blir de föräldrar vårt barn förtjänar. Hon ska växa upp i en familj som älskar varandra och den enda lösningen för att fortsätta älska är om den familjen har två hem. Min bästa kompis är dessutom jättesmart och jätterolig. Och tjusig och cool. En fantastisk pappa. Jag är så himla glad att jag fick möjligheten att avla på honom. Han borde väl däremot vara lite missnöjd för jag har RÄTT mycket skit i generna. Som diabetes och reumatism. Nu öppnar jag paketet. Ingen papegoja har dött.
