Jag står i dörröppningen till tvååringens rum och ber om att få byta hennes bajsblöja. ”Ursäkta, jag är faktiskt lite upptagen just nu. Vi får ta det där senare, mamma” svarar hon nonchalant och sätter tänderna i en jätteliten plasträka. För första gången på hela veckan blir jag inte totalt ursinnig när jag möter motstånd. Och det är tur det, för den här lilla verbala konnässören förtjänar inte min vrede. Vi tar det från början. Det är söndag eftermiddag och jag är på Gotland och har just kört jympa ”medel” (medel my ass) på Friskis. Jag är lite bakis, slutkörd och bestämmer mig för att göra något. Ta ett vuxet beslut. Så jag bestämmer mig för att sluta snusa. I min väska ligger en hel stock och den ska jag ta mig fan ha med mig resten av mitt liv utan att röra. Jag slutar, bara. NU?! Vi spolar fram en natt. Jag och min febriga dotter kör på Gotlandsfärjan. Båten är fullsmockad. Av idioter. Idioter! Jag kommer på mig själv med att fantisera hur huvudet liksom exploderar på alla jobbiga tonåringar som gastar och småbarnsföräldrar som är i vägen. Jag tänker glatt att det ändå går rätt bra med slutasnusandet samtidigt som jag drar i väg några tydliga (arga) sms till min dotters pappa innan landgång. Han svarar direkt. ”???”
Några timmar senare. Barnakuten på Karolinska. Det absoluta helvetet på jorden för en nyligen avtänd nikotinist. Barn skriker och spyr och det står ett päron till farsa och pekar på alla fiskar i ett sorgligt akvarium och uttalar deras zoologiska namn, men jag är rätt säker på att han bara hittar på. Schleswig är väl en stad?
Jag fantiserar att jag spränger hela akvariet mitt framför ögonen på honom. Sen övertalar jag min familj att gå hem. Nu har vi kommit till tisdag. Jag har bokat in mig för att testa anti-gravity-yoga efter jobbet. Man ska alltså ligga i en gungande tygpåse, kröka ihop kropp och åla som en mask? Ok. Sen ska man hänga upp och ner som en fladdermus? Absolut. För att till sist flänga fram och tillbaka som en superhjälte? Kanon! Jag gör allt detta samtidigt som jag ägnar hela timmen åt att fundera kring om det är ett vapenbrott att bära på yxa. Det är onsdag. Morgonen börjar med att jag hamnar i bråk med Aftonbladet. Jag ifrågasätter deras pressetik och de lägger locket på bara. I min mailkorg hittar jag sedan ett utkast (puh) där jag kallar hela tidningen inklusive deras chefredaktör för ”tidernas största, jävla rövhattar!!!”. Nu har vi kommit till dags datum. Det är torsdag. Va? BARA torsdag? Varför går tiden så långsamt? Dra du åt fanders, tiden! Och ta med dig fladdermusyoga, Gotlandsfärjan, rövhattarna och Jan Helin. Vet du vad? Ta med mig också. (Finns det förresten snus där, dit vi ska?)
