Taktik, fysik, teknik och mental styrka. Och allting i högt tempo.
Ebba Karlssons idrott kräver mycket av henne som idrottare; hon passar på att
utöva den bland de bästa – i det spanska landslaget.
TEXT CHRISTER BJÖHLE FOTO KARL MELANDER
”Någon har sagt att det är som att spela schack i en hastighet av 100 kilometer i timmen”, sa en gång Helena Elinder, Sveriges enda fäktare i OS i Atlanta 1996, i en intervju om sin sport. ”Det handlar om teknik och taktik, att klura ut vilka drag motståndaren kommer att göra. Och hinna före.”
Ebba Karlsson, gotländsk fäktare som ses som ett framtidslöfte inom sporten, beskriver fäktningen kort och gott som en allsidig sport där det gäller att vara både taktiskt, tekniskt, fysiskt och mentalt förberedd. – Och av alla sporter jag höll på med när jag var liten så var det helt enkelt fäktningen som gick bäst, ler hon. 20-åriga Ebba Karlsson från Visby är hemma på ön över sommaren. Hon har sommarlov men är inte särskilt ledig – hon jobbar så mycket hon kan och får, på ÖB där hon gör sin tredje säsong, hon sparar ihop pengar för att kunna fortsätta med det liv hon trivts så bra med under det senaste året: att plugga och att fäktas. Att valet föll just på Spanien var egentligen en slump, men hon är nöjd med valet:
– Spanien är en bra fäktningsnation, även om det inte är den allra bästa. Men Sverige är litet i sammanhanget, i Sverige finns toppen men inte bredden. Länder som Frankrike, Ryssland och Italien är riktigt bra, de har både topp och bredd, säger hon. Efter att ha gått ur gymnasiet på Gotland ville Ebba Karlsson testa något annat. Hon ville fortsätta med fäktningen, hon ville plugga något som hon senare skulle ha nytta av, och hon ville gärna läsa ett språk. Efter att ha sökt olika kombinationer och möjligheter, föll valet på Barcelona. Där pluggade hon under förra läsåret spanska och ägnade resten av tiden åt fäktning.
– Jag tog ett år till att börja med, innan jag riktigt visste vad jag ville. Nu har jag bestämt mig: det blir ett år till, berättar gotländskan. – Hittills har jag delat lägenhet med två spanjorer. Nu letar jag nytt boende inför hösten, då jag har sökt – och kommit in på – en ekonomiutbildning på universitetet, på engelska faktiskt. Det kan ju bli så att jag inte vill fortsätta jobba i Spanien utan hemma i Sverige, och då kändes det enklare att plugga på engelska än att ta det på spanska, resonerar hon. Vad gäller fäktningen så får hon i Spanien bästa möjliga motstånd, då hon dels tränar med en klubb och dels tränar med det spanska landslaget. Samtidigt som hon hyllar sin egen moderklubb, Gotlands fäktklubb, så kände hon att det var ett måste att komma iväg och testa något annat. – Gotlands fäktklubb är den bästa klubb jag har kunnat vara i, men när man kommer upp i min ålder och det inte är så många jämnåriga i klubben – många flyttar, eller slutar för att göra annat – behöver man möta andra för att utvecklas, säger hon. – Visby och Gotland är ändå väldigt litet, och man behöver sparring mot fler äldre och bättre spelare för att bli bättre själv. Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare. Vill du prenumerera på Horisont? Klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/
