Det ideella engagemanget är större än någonsin. Arbetet som svenska volontärer gör motsvarar nära 350 000 heltidstjänster, vilket är mer än det finns i landets tio största företag.
Gotland är inget undantag. Tusentals gotlänningar arbetar ideellt och varken sjöräddning, flyktingmottagning eller årets stora idrottsevenemang skulle fungera utan dem. Horisont har mött öns gratisarbetare.
TEXT LINNEA NILSSON & CHRISTER BJÖHLE FOTO KARL MELANDER
ÖRJAN KLINTBERG
Ålder: 59 år. Bor: Visby. Engagerad i: Jobbar ideellt med Jazzklubben på Munkkällaren sedan 24 år genom Kulturföreningen Roxy. Kulturföreningen Roxy: Minst 50 personer jobbar ideellt med arrangemang som jazz-klubben, rockkonserter, klubb akustik, folkmusik och street art. "Vi hade startat ett band och behövde en replokal. Om man var med i en förening kunde man använda den dåvarande fritidsnämndens lokaler så vi gick med i kulturföreningen för att kunna repa i aulan på Säveskolan. Det var 1982. Rätt snabbt gick det över i ett engagemang eftersom jag ville fixa spelningar både för oss och andra. I början av 90-talet drev Alexandra Charles Gutekällaren och då tog hon kontakt med Roxy och ville ha ett samarbete kring en jazzklubb eller liknande. Då var jag 35 år och småbarnsförälder, men vi var några stycken som drog igång jazzklubben. Jag brukar säga att jag inte tycker om jazz, samtidigt som jag förstås älskar det, men för mig har det alltid handlat om musik som framförs här och nu. Att det finns inslag av improvisation och ett samspel, mellan musikerna och med publiken. Jag ansvarar för att sätta programmet och har alltid strävat efter att vidga begreppet jazz. Vi har haft folkmusiker här, artister som Laleh och i höst kommer en samisk artist som håller på med jojk. Föreningen har bidrag från regionen och från Statens kulturråd, men det är en förutsättning att folk jobbar ideellt. Hela kulturlivet är ju beroende av det. Jag är nog den i föreningen som jobbat aktivt längst av alla, på gott och ont, och kan säkert upplevas som en gnällig gubbe för att jag har mycket åsikter.
Jag har funderat mycket på vad det är som driver en och för mig handlar det delvis om att inte behöva flytta från Gotland. Jag vill att både jag själv, mina barn och alla andra ska ha tillgång till ett levande kulturliv. Det är inte enkelt att bo på här, det är låga löner och dyrt att bo, så det måste finnas någonting annat. Sedan tycker jag förstås att det är kul och jag har fått vänner för livet bland de musiker som varit här och spelat. Jag har fått musikaliska upplevelser som jag är jätteglad över. Esbjörn Svenssons Trio spelade här i princip varje år från 1994 fram till 2008 då Esbjörn gick bort. Han gjorde sin sista konsert i Sverige här på jazzklubben i Visby och den var helt magisk. Jag kan fortfarande se honom framför mig när han försvann iväg över Stora Torget och sedan vände sig om och ropade: ’Tack för att vi får komma’. Jag kan inte säga hur mycket tid jag lägger ner ideellt. Jag är aktiv i en nationell körledarförening också, men jag har ingen lust att räkna på det. Ibland lägger jag för mycket tid och visst händer det att jag försakar annat, men om jag börjar räkna timmar skulle jag tappa lusten. En gång frågade en kulturtjänsteman på regionen om jag skulle vilja ha betalt för att fixa jazzklubben och då svarade jag nej. Nu kan jag gå precis när jag vill, jag har inget som binder mig och jag gör det bara så länge det är kul och jag får någonting tillbaka. Det är rätt bra pröjs att kliva ut på Stora Torget klockan halv tolv en torsdagskväll tillsammans med människor som är glada och utstrålar något positivt. Någon kanske klappar en på axeln och säger att det var bra. Det handlar om vilket samhälle man vi ha och jag vill ha ett samhälle där folk är glada av levande kultur.”
Vill du läsa hela artikeln om volontärer på Gotland? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare. Vill du prenumerera på Horisont? Klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/
