På fotbollsplanen är hon fysisk och orädd och satsar till 100 procent. Hemma kopplar hon av med att måla i olja, gärna stort och färgstarkt. Horisont har träffat Gotlands mest rutinerade allsvenska spelare på damsidan, Clara Markstedt, och pratat om de två passioner hon ägnar sig åt: fotboll och oljemålning.
Clara Markstedt tar emot hemma i lägenheten i Hässleholm. På tv:n i vardagsrummet sänds ett skidlopp, i det lilla köket knäpper vattenkokaren av sig själv och Clara fixar kaffe. I ett hörn av vardagsrummet står ett staffli, och på det ett ofärdigt kvinnoporträtt. På ett bord intill finns färgtuber, penslar, paletter.
Clara Markstedt är kanske för gemene gotlänning mest känd som fotbollsspelare. Hon har sina rötter i P18 IK, gick sedan till allsvenska AIK, därifrån till Piteå, sedan ett år i Hammarby, och nu inleder hon sin andra säsong i Hässleholmslaget Vittsjö GIK. I lagpresentationen på Vittsjös hemsida uppger Clara ”jag målar tavlor” som ”dold talang”, och det är förstås där staffliet i hörnet kommer in i bilden.
– Jag har alltid gillat att rita. Jag minns när jag var sju, åtta år och besökte min mormor och morfar, då brukade jag rita av dem. Och jag skissade av mig själv i spegeln. Intresset har liksom alltid funnits, och jag har alltid haft färg och material hemma, berättar hon när hon satt sig till rätta i vardagsrumssoffan med en kaffekopp i handen – och en stor oljemålning, över en meter i både höjd och bredd, på väggen bakom ryggen.
Tavlan föreställer en kvinnokropp på mörk bakgrund och är ett av Claras verk, målat för några år sedan.
– Jag gillar stora målningar, färgstarka och halvabstrakta. Gärna uppemot 1,2–1,3 meter i sida. Jag målar förstås mindre också, men jag tycker att tavlan ska vara utropstecknet i rummet, säger hon.
Under gymnasietiden gjorde Clara Markstedt ett utbytesår i USA, och då passade hon på att gå en konstkurs vid sidan av. Där ingick bland annat olje- och akrylmålning, och den kursen fick den unga gotländskan att än mer fatta tycke för konstformen målning.
– Jag målade en del tavlor under det året, så när jag kom hem köpte jag mer material, dukar och färger.
Väl hemma igen lämnade hon så småningom Gotland och hamnade i Stockholm, där hon – förutom att spela fotboll i AIK, vilket var skälet till att flyttlasset gick just till huvudstaden – fick jobb på företaget Infotorg.
Där öppnade sig plötsligt och oväntat en ny dörr inom konsten: en möjlighet att få visa sina verk offentligt.
– Under anställningsprocessen satt jag vid ett tillfälle och pratade lite om allt möjligt med deras marknadschef och berättade då att jag målade en del, berättar Clara.
– Företaget höll precis på att flytta då och det slutade med att de beställde två tavlor av mig för att hänga i sina nya lokaler. Det var ju inte som en utställning, men de hängde i alla fall där i deras reception.
Efter tre år i AIK behövde Clara byta miljö, och hamnade då i Piteå, och där fick hon snabbt också sin första konkreta utställning. Som ny spelare i laget blev det en del intervjuer med lokal media, och då berättade hon bland annat om sitt intresse för att måla. Då nappade Piteå-Tidningen och erbjöd ortens nya fotbollsspelare att ställa ut några oljemålningar i en utställningshall som mediebolaget förfogade över.
– Det var väl i februari, och jag fick till augusti på mig att bli klar med de tavlor jag ville ställa ut. Jag gjorde ett tiotal tavlor och sålde nästan alla redan första kvällen! berättar Clara och skiner upp av minnet.
Målningen har för Clara Markstedt genom alla år gått hand i hand med hennes andra stora intresse – fotbollen. Clara började spela i sexårsåldern, då tillsammans med en annan tjej i ett lag som i övrigt bestod av killar.
Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare. Vill du prenumerera på Horisont? Inga problem! Klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/
BILD OVAN: Clara Markstedt. Foto: Christer Bjöhle
