Anställda flyr, relationen till Fåröborna kantas av konflikter och i maj meddelade familjen Bergman att de inte längre ville stå bakom Bergmancenter. Nu ökar pressen på styrelsen att agera. Centrets två stiftare, Region Gotland och Fårö Framtid, har bett kulturdepartementet om hjälp för att få bukt med verksamheten. – Det får inte vara en elitistisk organisation, säger kulturchef Björn Ahlsén.
Det var i maj i år som Ingmar Bergmans son, som också heter Ingmar Bergman, lämnade Bergmancenters styrelse i protest. Han meddelade att han som familjens representant inte längre kunde stå bakom verksamheten som han menade allt mer präglades av avhopp och konflikter. Han sade att styrelsen var för fastlandsorienterad och att Bergmancenter gjort sig ovän med hela Fårö. – Jag skämdes å styrelsens vägnar när jag träffade folk på Fårö och märkte deras aversion mot centret. Jag ville inte bli förknippad med det, säger han.
Horisont besöker Bergmancenter en måndag förmiddag i augusti för att få veta vad som hänt sedan dess. Stämmer Ingmar Bergman juniors bild och har man i så fall fått bukt med problemen?
På Fårö närmar sig säsongen sitt slut. Skaparverkstan, som hela sommaren tagit emot barn och unga, har nyligen stängt, men caféet och utställningarna på Bergmancenter håller öppet i några veckor till.
Kerstin Kalström, som inför sommaren hastigt fick hoppa in som tillfällig platschef efter att en nytillträdd chef sagt upp sig efter mycket kort tid på posten, har fortfarande fullt upp. Hon är uppe i varv när vi möter henne. Hon har redan varit igång i många timmar och hon har fått alldeles för lite sömn. – Klockan halv sju i morse tog jag emot nya gäster på Bergmangårdarna och sent i går kväll hämtade jag en anställd vid färjan. Så det blev en kort natt, säger hon.
Kerstin Kalström kan sitt Bergmancenter utan och innan, liksom huset som centret ligger i. I 25 år var hon lärare på skolan som tidigare fanns i byggnaden och när skolan lade ner var hon drivande i den process som ledde fram till att den förvandlades till ett Bergmancenter. Hon har varit engagerad i Bergmanveckan i alla år och lett ett oräkneligt antal guideturer om Ingmar Bergman.
När hon visar oss runt i utställningen som handlar om Bergmans förhållande till Fårö pekar hon ut sin egen man, Birger Kalström, som arbetade som snickare åt den världsberömda regissören. Ingmar Bergman gjorde hedersak av att bara anställa Fåröbor. Kände ni Ingmar Bergman väl?
– Det var inte så att vi bjöd honom på middag, men vi hälsade och pratade alltid när vi sågs. Han var väldigt glad och humoristisk, när han inte producerade och hade prestationsångest. När han var fri, då var han verkligen fri.
Det var också Kerstin Kalström som under sommaren 2016 fick Ingmar Bergman junior att bli uppmärksam på de problem som han idag ser i Bergmancenters verksamhet. – Kerstin skrev till oss i styrelsen och berättade att verksamhetschefen hade rest bort och att personalen gick på knä. Då åkte jag till Fårö för att se det med egna ögon och sedan stannade jag i en och en halv månad, ända fram till Fårönatta. När jag kom dit hade flagglinan gått av så att flaggstången utanför centret saknade flagga och det kändes väldigt symboliskt för hela verksamheten. Inne i utställningen hade grejer trillat ner som behövde lagas, men det gick inte att få dit lokala snickare. Ingen ville jobba på Bergmancenter. Det var då jag kände att, det här fungerar inte. Pappa skulle vända sig i sin grav om han hade vetat, säger han för Horisont.
Kerstin Kalström bekräftar bilden av sommaren 2016. Hon säger att allt var i oordning, att centret var skräpigt och att personalen kände sig otrygg och ledsen. När vi frågar varför hon ville gå in som tillfällig platschef inför årets säsong, trots den stress det inneburit, anger hon situationen förra sommaren som skäl. – Jag har mitt hjärta i Bergmancenter och det var ännu mer påfrestande förra sommaren när jag såg att det inte var bra, men inte hade mandat att göra någonting åt det.
Inför årets säsong ville ingen av de som varit anställa under förra sommaren komma tillbaka.
– De sa: nämn inte Bergmancenter för då får jag ont i magen. Så kan vi inte ha det. Det kan aldrig vara värt att göra människor ledsna, säger Kerstin Kalström.
Kerstin Kalström tycker att årets sommar har varit bra. Hon bedömer att personalen har mått bra och att relationen till Fåröborna är på väg att återställas. – Jag tror i alla fall att vi har haft ett glatt ansikte utåt i sommar och det har varit väldigt viktigt efter all turbulens, säger hon men tillägger:
– Men jag skulle ha varit 30 år yngre. Jag har inte riktigt orken att hålla det här tempot. Jag är 69 år och äter kortison för värk.
Flera vi möter säger att sommaren har varit ovanligt bra. Jessica Lundeberg och Kristina Frank, som är verksamma som konstnärer och pedagoger i Skaparverkstan, har haft rekordmånga besökare. Ibland har det varit så mycket barn i verkstan att de inte vetat vart de ska göra av alla. Och dörren har stått öppet ut mot Bergmancenters övriga verksamhet. – Det har varit annorlunda i år. Kerstin Kalström har varit bra. Vi har kunnat ha dörren öppen och gå mellan verksamheterna och få en annan sammanhållning, säger Jessica Lundeberg. – Tidigare år har vi stängt om oss när det krossats glas därute för att orka jobba, säger Kristina Frank. Krossats glas?
– Ja, personalen har varit så nervös att det har krossats ovanligt mycket glas i den där restaurangen.
Trots att sommaren fungerat väl blir vi snabbt varse om att framtiden för Bergmancenter är oviss och att mycket står på spel. Konflikterna som präglar verksamheten har rivit upp sår, i styrelsen och mellan människor som jobbar i eller runt verksamheten. Kerstin Kalström är en tillfällig lösning, en ny organisation måste på plats och nu börjar Bergmancenters stiftare, Region Gotland och Fårö framtid, tröttna på att ingenting händer. De har vädjat till staten om att utse nya styrelseledamöter för att få fart på en styrelse som anses passiv. Dessutom kan Region Gotlands årliga bidrag komma att bli villkorat. – Bergmancenter måste jobba i Bergmans anda och ha ett bra samarbete med Fårö. Man får inte vara en elitistisk organisation, utan man ska se Fåröborna som sina tillskyndare och vänner. Istället har det ju varit konflikt, säger kulturchef Björn Ahlsén.
Ingmar Bergman junior är en av dem som nu väntar på att styrelsen på allvar ska komma tillrätta med problemen. Nästa år skulle hans far ha fyllt 100 år, 2018 ska bli ett jubileumsår, men frågor om hur verksamheten ska finansieras, liksom hur organisationen ska se ut, hänger fortfarande i luften.
Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare. Vill du prenumerera på Horisont? Inga problem! Klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/
FOTO: Sveds Signe Söderlund
UPPDATERING: I texten om Bergmancenter i Horisont magasin står det att Arvsfonden fryst bidrag om sammanlagt 700 000 kronor till Bergmancenter efter en intern tvist om hur pengarna använts. I slutet av förra veckan – det vill säga efter att tidningen gick i tryck – betalades de frysta bidragen ut igen. En revision hade då gjorts internt som visade att Bergmancenter behövde betala tillbaka drygt 15 000 kronor till Arvsfonden för 2016 och omfördela en ungefär lika stor summa internt för 2017.
