Uppsving för affärerna, skotträdda hundar och hus som Fortifikationsverket vill köpa upp för att riva. Grannarna runt Tofta skjutfält påverkas på olika sätt av återetableringen av regementet. Några är nöjda, andra inte. 87-åriga Margit Gunnarsson vill inte sälja huset hon är född i, trots att det ligger insprängt mitt i skjutfältet.
– Jag förstår att jag kanske måste ge upp en dag, men militären ska inte bestämma när, säger hon.
Snett emot ingången till Tofta skjutfält ligger Suderbys herrgård. Den tidigare jordbruksfastigheten har sedan 1988 utvecklats till en modern konferensanläggning med restaurang och hotell. Suderbys har under lång tid samarbetet med Försvarsmakten. – Mina föräldrar köpte gården och när de ville bygga ut överklagade försvaret. Men sedan kom de på att de istället kunde ha nytta av oss, säger Lena Paulsson, som är en av tre systrar som numer driver familjeföretaget. Redan under 90-talet utnyttjade försvaret konferensanläggningen och när Gotlands regemente lades ner flyttades alla inventarier från den rikt smyckade officersmässen till Suderbys. Numer är det här regementets före detta officerare firar sina årliga julfester. – Jag tror nästan att det var meningen att de skulle hamna här. Titta hur möblerna passar in perfekt med tapeterna, säger Lena Paulsson medan hon visar Horisont runt i de P18-möblerade rummen, som fyller en hel våning. I ett rum finns en fluffig skinnsoffa med tillhörande fåtöljer, spelbord och från väggen tittar fåret Harald ner – väduren med de imponerande hornen som tjänade som maskot åt regementet och som både gått högvakt på slottet och utnämnts till hederskorpral. I ett annat rum står en soffgrupp i gustaviansk stil och längs väggarna sitter porträtt av regementscheferna som varit verksamma på P18. Överstarna Gerhard Hjukström, Stig Barke, Anders Sifvertsson och Karlis Neretnieks för att nämna några. – Här har vi Bengt Hammarhjelm. Han hade mottagning här på sin 90-årsdag och då fick de bära upp honom, berättar Lena Paulsson. Lena Paulsson ser positivt på att Försvarsmakten är tillbaka på ön och på att de har sin bas på andra sidan gatan. Återetableringen är bra för affärerna. Restaurangen är de nyanställas närmaste lunchställe och innan stridsgruppen blev permanent bodde flera av de tillfälligt stationerade soldaterna på hotellet. – Klart att man kan tycka att det vore bättre om det var fred i världen och att det inte skulle behöva ett försvar, men så är det ju inte. Dessutom är de trevliga och bra gäster. De är tydliga och vet vad de vill, säger Lena Paulsson. Horisont fortsätter turen i grannskapet för att få en chans att prata med fler boende i närheten av skjutfältet. Vad tycker de om militärernas återkomst? Känner de sig tryggare eller blir de störda av övningarna på fältet? Intill auktionsföretaget Smågårde i Gnisvärd bor Renja Broberg.
Maken driver auktionsföretaget, som är det största på Gotland, medan hon själv är nybliven pensionär efter att ha arbetat inom vård, skola och förskola. Hon berättar att det var Smågårde som fick i uppdrag att sälja allt lösöre då Gotlands regemente lades ner. – Vi sålde allt de inte skulle ha kvar och vi höll en stor auktion där på P18. Regionen skulle ju in i lokalerna så allt skulle väck. Då fick vi verkligen se hur mycket de hade haft. Det fanns allt!, säger hon med eftertryck. Renja Broberg beklagar det faktum att försvaret är tillbaka på ön. Under hela 90-talet hade familjen stora bekymmer med en skotträdd hund som skällde dagarna i ända. – Nu har vi en annan hund och han är visserligen lite tåligare, men när vi ute och går och det smäller där borta på skjutfältet så hoppar han till och vill hem direkt. Då tänker jag; Vi har ju ändå fred, måste de skjuta på fredagskvällar och på lördagar och söndagar? Det kan ju inte bara vara jag som tycker att det stör? Har ni pratat mycket om det i grannskapet? – Nej, det har vi inte gjort och det är ganska konstigt egentligen. När vanliga bilar kör för fort på vägen här ute, då snackas det, men inte om militären. Men man är kanske rädd för att göra det, man kanske måste försvara det man tycker politiskt och jag tror också att många tycker att det är bra med nya arbetstillfällen och att det flyttar hit folk. Vad tänker du, då? – Jag ser ingen mening med att bygga upp ett försvar. Jag vill ha fred och jag vill hellre lägga mina skattepengar på skola, vård och äldreomsorg. Men jag begriper mig väl inte på det där, men jag tror faktiskt att om man lägger ner alla vapen så blir det fred. Människan är inte född för att kriga och rustar man är man nästan där och tigger om det. Varför skulle vi till exempel ha den där Nato-övning här? Jag tycker att vi ska visa att vi är fredliga människor. Kände du dig otrygg under Aurora 17? – Jag kände ett obehag när de amerikanska helikoptrarna flög in här ovanför. Det var tre stycken som flög långsamt och på låg höjd. Jag fick lite avsmak faktiskt och tänkte att ”det där får jag betala för, vare sig jag vill det eller inte”. Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare eller teckna en prenumeration genom att klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/
BILD: Sveds Signe Söderlund
