Huset är litet, men dess framtida öde har väckt stora frågor om hur starkt skyddet av världsarvet Visby Hansestad egentligen är. Hur kan detaljplanen, som reglerar minsta renovering, plötsligt göra det möjligt att riva ett helt bulhus, som enligt experterna har ett högt kulturvärde? Horisont har granskat rivningsbeslutet som under hösten kommer att hamna av världsarvsorganet Unescos bord i Paris.
Det var i april 2017 som en enig byggnadsnämnd sade ja till att riva det lilla bulhuset på Södertorg. Enligt innerstadsinventeringen är huset byggt 1870, men enligt byggnadsantikvarie Tor Sundberg på Länsstyrelsen kan det vara mycket äldre än så.
Huset har synliga och utskjutande takbjälkar på baksidan, något som hus byggda på sent 1800-tal inte har. Han gissar att huset snarare är byggt under andra halvan av 1700-talet och att huset kan ha flyttats till platsen år 1870 eller helt enkelt registrerats då, för första gången.
Huset ligger i kvarteret Atterdag 6, mellan kiosken Gottegluggen och caféet Brödboden. Det har fungerat som droskstation och bank, men rymmer sedan decennier tillbaka en garnbutik med namnet Ringmurens hemslöjd. När Horisont besöker butiken träffar vi Gunbritt Pettersson som tog över verksamheten för trettio år sedan och som drivit den sedan dess. Medan hon funderar på hur länge butiken kan ha funnits allt som allt lägger sig en av hennes kunder i samtalet.
– Det har varit garnbutik här i minst 50 år, säger hon och berättar att hon handlat i butiken varje år sedan dess att hon själv köpte hus på Gotland.
Gunbritt Pettersson vill varken säga bu eller bä om det faktum att huset ska rivas. Hon är mån om att ha en god relation med hyresvärden och hoppas kunna vara kvar i kvarteret, där stamkunderna hittar henne.
– Men varje dag är det någon som kommer in här och undrar hur man kan tillåta att ett så här gammalt hus rivs. Och det är inte bara gotlänningar som frågar, även fastlänningar har hört talas om det här, berättar hon.
Huset ägs av entreprenören Peter Nilsson, som köpte hela kvarteret år 2015, och som därtill äger en lång rad fastigheter i Visby, bland annat det så kallade Kajsarförrådet utanför muren, ett stenkast från det aktuella kvarteret. Peter Nilsson har stora planer för platsen. Han menar att Södertorg är en slumrande och eftersatt plats i Visby som måste lyftas för att bli attraktiv att bo och vistas på.
I visionen som han låtit ta fram tillsammans med arkitekter på Visby-ark beskrivs hur kvarteret ska ”vårdas, utvecklas och förvaltas” inför framtiden. Hur det historiskt intressanta huset kallat ”Huset med målningarna”, som är äldre än självaste ringmuren, ska tillgängliggöras, liksom magasinet som idag rymmer restaurangen Wisby Hof.
Hur Adelsgatan ska stärkas som handelsstråk och hur den gamla köpmansgården ska återfå sin betydelse för staden. Kvarteret ska få fler affärslokaler, hyresrätter, en restaurang och ett världsarvscenter och för att detta ska kunna bli möjligt måste en rad mindre byggnader rivas. Enligt visionen ska bulhuset, kiosken och en lägre byggnad som idag används som syateljé (gamla resebyrån) rivas och ersättas av tre fastigheter som är lika höga eller högre än de omkringliggande husen.
– Vi vill snygga till gården, framförallt för att det finns två väldigt intressanta huskroppar där inne. De har det högsta antikvariska värdet och de är en viktig anledning till att jag köpte hela det här kvarteret. Det är spännande att ha så extremt gamla hus, säger Peter Nilsson när Horisont talar med honom.
Han säger att han tror på Adelsgatan, även om den inte är lika livlig som för 30 år sedan. Fler och fler handlar på nätet, men enligt Peter Nilsson vill konsumenterna ha fortsatt tillgång till butiker, som så kallade showrooms.
– Adelsgatan och det småskaliga Visby är ett ypperligt showroom där man kan handla, få nya intryck och låta sig inspireras när man är ledig, säger han.
För att kunna genomföra visionen började Peter Nilsson, efter rekommendation från regionen, med att ansöka om rivningslov endast för bulhuset. Det ansågs vara den mest känsliga delen i förslaget och behövde bedömas separat. Till en början var det också sagt att huset inte skulle rivas, utan monteras ner och flyttas inom kvarteret. I skisserna som ligger som underlag till beslutet är huset inritat längs Södra murgatan, intill det som idag är Wisby Hof.
Anledningen till varför Nilsson ansökte om rivninglov sades då bero på att något så kallat flyttningslov inte existerar. Ärendet hade namnet ”ansökan om rivning (flytt) av byggnad”, men innan frågan kom upp i nämnden lades ett tillägg till om att en flytt ändå inte var aktuell. I en separat skrivelse – ett så kallat civilrättsligt avtal – i vilket Peter Nilsson förbinder sig till att inte verkställa rivningslovet innan dess att ett bygglov för vad som ska byggas istället är beviljat, kommer han också till slutsatsen att en flytt av huset inte kommer att ske. För att nå den planerade helhetsvisionen är det ”för mig ur ett ekonomiskt perspektiv nödvändigt att riva bulhuset”, skriver Nilsson och tillägger att alternativet att flytta bulhuset ”varken är ekonomiskt eller historiskt relevant”.
Beslutet i byggnadsnämnden kom att förvåna många. Inte minst de sakkunniga som undersökt husets kulturvärden...
