Peters förhållande slutade med slagsmål och ett polisingripande.
Men först efter nästan ett år av förföljelse och maktspel blev han helt fri.
– Jag har känt skuld över varför jag inte förstod. Varför jag inte såg det han gjorde och att jag satte mina föräldrar i en utsatt situation, säger han.
Peter, i dag 22 år, är uppvuxen på Gotland men bor och studerar nu på fastlandet. Han flyttade som 13-åring med sin mamma och styvpappa till Stockholm. Det var då han kom ut som homosexuell. – Det var lättare i Stockholm än här, säger han. Han hade fyllt 15 år när han fick kontakt med Johan, en sju år äldre kille på nätet. De började så småningom att umgås. – Det kändes som att den här killen skulle jag leva med resten av mitt liv. Allt var bra i början, jag kände mig fri och vi hade det bra.
Peters mamma är inte lika glad och kräver att han ska sluta träffa Johan. De börjar då umgås i smyg, en påtvingad situation som Johan inte gillar så han ställer krav på Peter:
– Han tyckte jag skulle strunta i vad mamma sa, att jag var vuxen nog att ta egna beslut och bestämma över mitt liv. Johan vill träffas varje dag, Peter som är kär men sliten mellan mamma och pojkvän, tar ofta vägen förbi Johan efter skolan. – Det var enkelt eftersom vi bodde nära varandra. Jag kunde säga att jag skulle till en kompis när jag i stället gick till honom, det var inget konstigt, säger Peter. Dragkampen mellan mamma, Johan och Peter blir allt jobbigare att hantera. Han hamnar ofta i bråk hemma, och likt många tonåringar är han långt ifrån övertygad om att mammor alltid har rätt. Johan eldar på konflikten och säger att Peter måste släppa taget och komma bort från sin mamma.
