För Marie Hermanson är Visby innerstad en fantasivärld där berättelserna växer fram innanför murarna. En gång om året kommer hon hit för att skriva och när Horisont möter henne är hon mitt inne i manuset till sin tolfte roman efter debuten med novellsamlingen ”Det finns ett hål i verkligheten” – en titel som satte tonen för hela hennes författarskap.
– Portarna i ringmuren är oerhört fascinerande. För mig är de hål i verkligheten, där jag stiger in i en annan värld. Jag vill gärna behålla den känslan, att det är overkligt, att det får fortsätta vara så, säger hon när vi möts en dag sent i augusti, då högsommarvärmen har återvänt till ön på tröskeln till hösten. I skuggan av ett jättelikt päronträd i en trädgårdsoas på Klinten berättar Marie Hermanson vad Visby innerstad betyder för hennes författarskap. Vi äter nyskördade solmogna fikon och plommon intill huset som hon och hennes man lånat av hennes förlag under en semestervecka. Hon kommer till Visby en gång om året för att skriva och har vid det här laget upplevt alla årstider på ön. Vanligtvis bor hon på Östersjöns författar- och översättarcentrum här uppe på Klinten och lämnar sällan innerstan under sin vistelse.
Hon tycker om att gå vilse i gränderna, men följer även Kärleksstigen längs kuststräckan norrut, genom ”Murgröneskogen”, som hon sagoaktigt kallar den. – Det händer att jag tycker att jag kommit på något fantastiskt, men när jag försöker skriva ner det faller allt ihop som en sufflé. Ibland skriver jag snabbt, ibland går det fruktansvärt långsamt och är segt som sirap. Då måste jag vänta in orden och det är alltid en bra början att ta en promenad. Skogen strax norr om S:t Görans ruin, där murgrönan lyser kring trädstammarna även på vintern, ger henne inspiration och en ingång till dagens arbete vid datorn. – Visby är en idealisk plats att sitta och skriva på, en vilsam miljö som känns skön för själen att vara i. Stadskärnan innanför murarna är som ett slags Narnia för mig, en värld bortom vardagsverkligheten där fantasin kan flöda fritt, säger hon och fortsätter:
– När du befinner dig på en ö känns det som att du är så långt borta, att ingen kan få tag i dig.
