Han var dövstum redan som barn men började som vuxen arbeta som fotograf. Med tiden förlorade han även synen – sitt yrke, däremot, behöll han livet ut. August Karlsson från När var något så ovanligt som en blind fotograf.
Han är i tioårsåldern, från När,dövstum och första gången i Stockholm. Med sig har han sin tre år äldre syster Hilda. Deras mål är Manillaskolan, en skola som lär barn med hörsel-, tal- och synskador att prata via händerna. Taktilt teckenspråk. Syskonen lär sig detta språk som kommer att göra att de aldrig skiljs åt.
Att behärska det taktila alfabetet blir en möjlighet för honom att kommunicera. Tillbaka i När kommer de att leva tillsammans trots att Hilda bildar familj och senare flyttar till Visby. Deras händer måste nå varandra för att August Karlsson ska kunna förmedla sig med omvärlden. Trots dessa till synes besvärande förutsättningar kom han att bli fotograf. I snickarboden vid Mickelgårds, intill skolan och kyrkan i När, kom glasplåtar och framkallningsvätskor att få samsas med hyvelspån och vassaknivar. August var förutom fotograf också snickeriarbetare, han tillverkade ”drittlar” (smörbyttor) till mejerier på ön, troligen mer inkomstbringande än fotografin.
