I röken från Cementas skorsten i Slite gömmer sig fem procent av Sveriges totala utsläpp av koldioxid. Slitefabriken är landets näst största enskilda utsläppare. En omställning pågår, och på tio år ska utsläppen ner till noll, enligt företagets vision. Men ännu återstår mycket. Beslut och prioriteringar i grannlandet Norge blir avgörande.
Hissen upp i Cementas högsta byggnad i Slite är ur funktion, så vi får ta en äldre lasthiss, som fabrikschefen själv inte använt på tio år, och som heller inte når ända upp. De sista 40 meterna återstår bara trapporna. – Ni får gå före och sätta farten för jag har ganska bra kondition, hojtar Fred Grönwall, som förutom fabrikschef på Cementa är Gotlands bästa maratonlöpare. Det slamrar från cementugnen och Fred ursäktar sig över dammet i de sällan använda utrymmena.
Väl uppe på fabrikstaket är Horisonts utsända andfådda, medan Fred Grönwall pratar på obehindrat då han blickar ut över den vidsträckta utsikten, över fabriksområdet, Slite samhälle och de två skorstenarna som tornar upp sig mot himlen. Numer är det bara en av dem som används och ångan som sipprar ut bildar ett stort, vitt moln. Ett moln som inte längre innehåller vare sig svavel, kväve eller stoff, men i vilket det gömmer sig desto mer koldioxid. Reningsverket, som finns i botten av skorstenen, duschar rökgasen ren från en rad hälsovådliga ämnen, men rår inte på den för vår tid så omtalade koldioxiden, som förändrar jordens klimat och därmed livsförutsättningarna för allt levande. Cirka 1,7 miljoner ton koldioxid släpps årligen ut från denna, enda skorsten i Slite, vilket gör den till den näst största utsläpparen i hela landet. Slitefabriken motsvarar hela fem procent av Sveriges totala utsläpp av koldioxid, vilket är lika mycket som de svenska in- och utrikesflygen, tillsammans. – Det är en svindlande tanke, men så är det, säger Fred Grönwall.
