En ny kalkkonflikt skakar Gotland. Denna gång i Klinte, där oron är stor inför vad som ska hända om SMA Mineral tillåts bryta skorskaligt. Hur påverkas vattnet i brunnarna, sprickorna i husen och hur blir det att bo längs vägen där stenen ska transporteras? Horisont har träffat de närmst berörda på platsen liksom företaget som säger sig ha mött ett starkare motstånd än på norra Gotland. De låter inte sin personal verka på orten av säkerhetsskäl.
Det är en solig eftermiddag i februari och vi har stämt träff med SMA Minerals platschef Thomas Mårtensson i kalkföretagets befintliga täkt i Klinteby. Platschefen vabbar och i bilen sitter en förkyld son. På plats i brottet möts vi av Joel Eckard som är vd för företaget som på uppdrag av SMA Mineral sköter verksamheten som idag bedrivs i brottet. De krossar och sorterar kalkstenen, och fraktar den sedan med grusbilar till hamnen i Klintehamn, där den skeppas vidare till framförallt stålindustrin i Oxelösund och Luleå. Det är blött nere i brottet och så lerigt att platschefens lågskor blir kladdiga. Istället för att fortsätta fram till krossverket tar vi bilarna upp till brottets kant, där marken är torr och där vi får fri sikt över arbetet som pågår. SMA köpte marken i Klinte under hösten 2018, när det stod klart att företagets befintliga verksamhet vid Stucks på norra Gotland inte hade någon framtid. De hade fått ge upp sina expansionsplaner till förmån för en ny nationalpark i Ojnareskogen och var på jakt efter nya områden för att bryta kalk. Thomas Mårtensson har varit platschef sedan 2010, och har sedan dess jobbat mer med tillståndsprocesser och mindre med den faktiska produktionen, än han hade kunnat ana. Han beklagar att företaget inte kunnat fortsätta vid Stucks, där företaget redan är igång och där de har en egen hamn, men berättar sedan om de fördelar som företaget ändå ser på platsen.
Varför de vill satsa framtiden just i Klinte. Thomas Mårtensson kämpar med att hålla sonen på behörigt avstånd från klippkanten medan han radar argumenten. – Det finns redan två täkter i området och vi vet att kalkstenen håller god kvalité. Naturvärdena är ganska låga och platsen ligger högt på 55 meter över havet. Det går därmed att komma djupt ner, utan att närma sig havsnivån, säger han och tillägger att hamnen dessutom ligger ” hyfsat nära”. Företaget har också ett behov av kalksten som rullar, och som blir allt mer akut att stilla. Idag importerar de sten från utlandet för att kunna hålla verksamheten igång. – Det går båtar dagligdags från Kanada, Spanien och Frankrike och vi förlorar pengar för varje båt. Vi förlorar även i konkurrenskraft, vi har redan tappat kunder, säger Thomas Mårtensson. SMA har tillstånd att bryta upp till 95 000 ton sten per år i de två brott som företaget äger i Klinte. Förutom det vi står och tittar ut över finns ett likvärdigt brott i Snögrinde, en bit bort. Men det räcker inte och det är därför som företaget ansökt om tillstånd att utöka verksamheten rejält och bryta upp till 900 000 ton per år, och hela 30 miljoner ton under de närmsta 30 åren. I december fick de grönt ljus för sin önskan då mark- och miljödomstolen sa ja. I Klinte har mängden kalk som SMA fått tillåtelse att bryta kommit att liknas vid ”ett Globen om året”.
