Namn: Helena Kallin
Ålder: 43 år
Gör: Arbetar på Visby flygplats
Bor: I Gothem
Måndagen den 23 mars:
Visby flygplats ligger nästintill öde. Trots att dagens andra flight till Stockholm ska gå om en stund, syns inga passagerare i vänthallen. Maskinerna som brukar ta emot väskor gapar tomma, liksom självincheckningsapparaterna. – Det ska inte vara så här tyst på en flygplats. Det är spöklikt, säger Helena Kallin, och en rysning tycks gå genom hennes kropp. Hon är anställd av Swedavia och arbetar på flygplatsen sedan tre år tillbaka. I december fick hon en efterlängtad fast tjänst, den bästa julklappen hon kunde tänka sig, som hon själv uttrycker det. Nu står hon bakom informationsdisken och tittar ut över arbetsplatsen, som inte är sig lik. Reserestriktionerna som införts på grund av coronaviruset har minskat antalet resenärer till ett minimum vilket fått flygbolagen att kraftigt reducera flygningarna. Sedan några dagar går tre turer per dag till och från Visby, men denna måndag har en av dem ställts in, så den kommande blir också dagens sista, trots att klockan inte slagit ett. Helena berättar att hon samma morgon sett det tal som Stefan Löfven höll till nationen kvällen innan. En kompis hade delat det på Facebook, och hon säger att hon blev berörd av allvaret som statsminister uppvisade.
– Att han satt helt ensam så där … då kändes det verkligen att; nu är det på riktigt, nu är det kris, säger hon. Även inom bolaget Swedavia har krisen blivit verklig och diskussionerna om hur företaget ska möta den är i full gång. Planen är att utnyttja möjlighet att permittera personalen, men än så länge vet Helena och kollegorna i Visby inte om och i så fall när det skulle ske. Känns det oroligt? – Klart att man blir orolig. Man har hus och familj och man måste fortsätta att leva.
Måndagen den 11 maj:
När Horisont träffar Helena Kallin nästa gång är hon permitterad sedan länge. Körsbärsträden utanför huset i Gothem är i full blom, och på gårdsplanen är barnens cyklar lämnade framme. Men en kallfront har dragit in och istället för att ta den dagliga promenaden efter dagislämningen går vi in i värmen. Helena hämtar kalendern där hon antecknat vad som hänt sedan sist, innan hon kryper upp i soffhörnet i vardagsrummet. – Den 25 mars blev vi permitterade på 40 procent. Den 10 april på 60 procent och den 4 maj blev vi permitterade på 80 procent, så nu jobbar jag bara 20, säger hon, och tittar sedan upp från kalendern med en uppgiven min.
