Merit Hemmingson har alltid gått sin egen väg. Hon inledde sin karriär som jazzpianist och på 1970-talet revolutionerade hon svensk folkmusik med sitt funkiga orgelspel. För elva år sedan bar hennes väg till Gotland och här fortsätter hon, snart 80 år ung, att göra nyskapande musik.
Vi möts i en vår lika surrealistisk som texten i A Whiter Shade of Pale – en låttitel som samtidigt beskriver solljuset som träffar oss i våra fällstolar på en av Visbys innergårdar. Den brittiska gruppen Procol Harums stämningsskapande 60-talshit har en avgörande betydelse i Merit Hemmingsons liv. När hon 27 år gammal blev berörd av låtens barockinspirerade orgelsound såg hon till att skaffa sig en egen hammondorgel, en blixtförälskelse som skulle fördjupas till en livslång kärlek. Den här aprileftermiddagen sitter vi med ett par meters avstånd mellan oss enligt den sociala distansering som råder i en värld som coronaviruset tagit i sitt grepp. De senaste dagarna har Merit arbetat med låten PEACE, som spelades in i Sandkvie studio i Visby, släpptes förra året och nu har redigerats om till en kortare version, PEACE for the Planet.
– Peace har nu fått en lite annan innebörd. Nu har vi chans att börja om med fred på och med jorden efter den kris som pågår. Vi behöver sansa oss med tanke på kommande generationer och ta hand om vår planet, den enda vi har. Jag skulle vilja sprida låten runt om i världen. Det låter kanske storvulet, men varför inte? säger hon, där hon sitter omgiven av fiskmåsarnas skrin, med beige keps och fjäderörhängen i samma ljusa ton som hennes lockiga hår.
