Bilden: Lauri Pappinen och Gute vingård.
. Storskalig vinodling på Gotland – är det ens möjligt? När Lauri Pappinen fick idén för över 20 år sedan var det många som svarade nej på den frågan. Men han var enveten, och nu har hans vingård i Hablingbo fått konkurrens från nyetablerade Långmyre i Hamra, vars unga ägare till och med tror att Gotland kan ta upp kampen med Sydeuropa.
Två kommersiella vinodlare ryms än så länge på Gotland. Tillsammans utgör de en förhoppning om en ny och löftesrik inriktning inom den gotländska näringen. I Hablingbo har man visat att det går att odla vin på Gotland och i Hamra har man storsatsat från start med målet att göra ett högkvalitativt vin, utifrån kunskaper hämtade i Italien. 
Långmyre vineri.
Horisont börjar i Hablingbo, där Lauri Pappinen verkat i över 20 år, och därmed är en av de äldsta i branschen i hela Sverige. Förra året sålde han sitt livsverk vidare till Björn Jansson och vi möter dem en tidig förmiddag i slutet av sommaren, i vingårdens egen restaurang som denna säsong hållit stängt på grund av coronapandemin. Historien om Gute vingård började som en dröm för nästan 30 år sedan. Lauri Pappinen, som på den tiden var bokförläggare i Stockholm, var på sommarsemester på Gotland och en morgon vaknade han med en ovanligt tydlig dröm på näthinnan. En dröm som inte gled undan ur minnet, utan spelades upp i huvudet som en film, visandes honom själv gå omkring på en vinodling nära havet på Gotland. Det var 1990-tal och kommersiella vinodlingar var förknippade med varmare breddgrader.
Själv kunde han ingenting om vin. – Jag kunde i princip bara se skillnad på rött och vitt vin, men den där drömmen var så stark att jag inte kunde släppa den, säger han. Han blev vinnörd och besökte alla vingårdar han kunde, ibland så många som 300 på ett år. Han och familjen köpte hus på Gotland, i Hablingbo, och därefter påbörjades odlandet av vinplantor i den egna trädgården. Till en början ville han mest kunna konstatera att det inte gick att odla vin på Gotland, så att han kunde stryka den där drömmen, men resultatet blev över förväntan och lusten att söka kunskap om vin så stark att han idag beskriver den som en drog, jämförbar med narkotika. Att omgivningen såg honom som en idiot, triggade honom, snarare än motsatsen. – Jag har alltid haft svårt att göra som alla andra. Jag går på magkänsla och skjuter från höften, men jag har alltid trott på mig själv och när alla idiotförklarade mig så tänkte jag bara att de visste ännu mindre om vin än vad jag gjorde, säger han. — — —
Detta är ett utdrag av ett längre reportage i Horisonts höstnummer 2020 (nr 55). Om du är prenumerant – eller blir det nu – och har registrerat dig för digital åtkomst kan du läsa hela numret digitalt redan nu. Här kan du läsa en lathund över hur du får digital åtkomst. För att köpa numret, eller teckna prenumeration, använd formuläret nedan eller mejla redaktion@hpress.se.
