”Jaha, nu är det här.” Det var smittskyddsläkare Maria Amérs reaktion när de första fallen av covid-19 bekräftades på Gotland i mars 2020.
Nu, mer än 20 månader senare, sammanfattar hon en mycket speciell tid.
Ingen vet exakt när och hur det tog sig över vattnet. Ett virus reser utan biljett och id-handlingar. Men den 12 mars 2020 var det definitivt här. Då bekräftade sjukvården de första fallen av covid-19 på Gotland. Som sista län i landet hade smittan nått även hit.
Smittskyddsläkare Maria Amér tänker tillbaka till de där dagarna, för drygt ett och ett halvt år sedan. Att viruset skulle dyka upp även på Gotland överraskade inte. Men det skapade ändå oro.
–Vi visste inte då hur det skulle bli. Skulle antalet vårdplatser räcka? Hur många gotlänningar skulle bli sjuka, hur många skulle behöva intensivvård?
– Det här är ett virus som fortsätter att överraska oss.
Men vi har en helt annan kunskap i dag. Vi vet mer om hur vi ska behandla. Initialt handlade det ofta om att söva ner patienter. Nu har vi sett att det oftast inte behövs. Vi kan jobba på ett annat sätt med blodförtunnande mediciner och andra riktade behandlingar.
Maria Amér har under pandemin blivit en lokal motsvarighet till Anders Tegnell. Den som fått uppgiften att förklara för gotlänningarna vad som pågår. Ett uppdrag som hon klarat med sådan bravur att hon förra året valdes till årets gotlänning.
– Det har varit en väldigt speciell tid. Det har funnits att göra, sammanfattar hon lakoniskt.
Gotland har under pandemin haft ett försprång, jämfört med många andra regioner. Viruset kom senare hit och smittspridningen var till en början låg.
– Vi hade mer tid på oss att förbereda oss och ta del av erfarenheter från andra regioner. Kollegor härifrån jobbade i Stockholm och kom hem och tog med sig viktiga erfarenheter, berättar Maria Amér.
— — —
Intervjuerna i det nu aktuella numret av Horisont gjordes i november-december, precis innan smittspridningen hade skjutit fart igen.
