Oro och trygghet, spänning och nyfikenhet. Den ökade militära närvaron på Gotland väcker blandade känslor hos lokalbefolkningen. Samtidigt vill Försvarsmakten tona ned det som händer – det som pågår på Gotland är bara övning; ryssen står inte för dörren.
Trots att vindarna är kalla och vädret strävt, tar det inte många minuter efter det att två stridsvagnar rullat in i hamnområdet i Slite innan nyfikna gotlänningar börjar samlas runt de tunga fordonen, en i övrigt helt vanlig söndag i januari. Kompisarna Albin Thunberg, 8 år, och Reza Rasul, 9 år, är snabbt framme för att kika på både fordon, soldater och utrustning. En bil kör långsamt förbi; föraren och en passagerare betraktar scenen. Ett äldre par med hund stannar upp på betryggande avstånd. –Det är lite läskigt, men mest spännande, säger Albin exalterat och de två kompisarna rör sig med viss försiktighet allt närmare soldaterna som kliver ur sina fordon.
–Får man gå fram till dem? Det får man. De soldater som just denna gång befinner sig i Slite har normalt sett sin placering på I19, Norrbottens regemente i Boden. – Det här är vardag för oss; ena stunden är vi i Arvidsjaur, nästa på Gotland. Vi är ute för att visa upp att vi finns, prata och svara på frågor, säger en av soldaterna som dock inte vill skylta med sitt namn. Läs mer i nästa nummer av Horisont!
