Hans mamma förbjöd honom. Annars hade han antagligen varit mitt i kriget nu. I stället är han i trygghet med sina vänner i Visby. – Många har sagt till mig att jag gör mer nytta härifrån. Att det är bättre att de som kan kriga gör det, än att jag som inte har någon erfarenhet åker dit och slåss och antagligen dör för att jag inte vet inte man ska bete sig. Han är student på speldesign-programmet vid Campus Gotland. Född och uppvuxen i Ukraina, där familj och vänner finns kvar. Han vill inte säga sitt namn, när Horisont träffar honom på manifestationen mot kriget. – Det som händer är obegripligt. Jag är så rädd för min familj och vänner, att något ska hända dem. Det är viktigt att vi gör allt vi kan för att stoppa kriget, säger han. Omkring två tusen personer samlades på torsdagskvällen i Visby. En manifestation för freden, anordnad av Region Gotland och alla politiska partier. I stort allvar vandrade gotlänningarna med facklor i händerna från Östercentrum till Almedalen. Kriget i Ukraina påverkar många, inte minst barnen. – När det här började hade jag packat väskorna om det skulle bli krig här. Jag var väldigt rädd. Men sen fick jag prata med ganska många och nu känns det lugnare, säger snart 13-åriga Lilo Moberg Törnhammar. 
Hon har kommit till manifestationen med sin vän Leja Yttergren. De vill stötta människorna i Ukraina. – Jag skulle inte själv vilja vara där. Därför känns det viktigt att göra något, säger Lilo. 13-åriga Julia Hägglund och 11-åriga Ylva Holm Sjöström är inne på samma spår. De står vid Österport med en hemsydd banderoll med ett stort fredstecken.
– Ingen förtjänar att leva i krig och det är hemskt att någon behöver göra det, säger Ylva. – Jag kände direkt att jag måste göra allt jag kan för att stoppa kriget, säger Julia, som har starka känslor kring allt som sker. Information får de främst från sociala medier. Där ser de filmer direkt från Ukraina. De vill gärna veta vad som händer i världen men allt är inte positivt. – Vissa skrämmer upp en också. Typ säger att kriget är på väg hit, berättar 11-åriga Ylva. Men de internationella studenterna från speldesign-programmet som Horisont möter i Almedalen, känner sig väldigt trygga på Gotland. Keith från Hongkong lämnade sitt hemland efter att ha deltagit i de stora demokrati-protesterna där. För honom är det självklart att nu visa stöd för Ukraina. – Det var många som stöttade oss när vi protesterade. Nu vill jag visa mitt stöd. Den som inte står upp för demokratin är på sätt och vis på andra sidan, säger han. 
Hans klasskamrat från Ukraina håller med. – Det är inte läge att vara rädd just nu. Vi måste göra sånt här. Mötas, protestera, uppmärksamma. Hjälpa till med pengar och öppna våra hem för dem som flyr. Hans egen familj stannar för tillfället i Ukraina. Situationen vid gränsen är svår, med långa köer för att ta sig över. – Jag hoppas att det här ska ta slut väldigt snabbt så folk kan återgå till sina vanliga liv. Men inget är längre som vanligt där. Allt är förstört att ryska missiler, konstaterar han i den kyliga marskvällen i Visby. 
