Huset ligger lite inklämt, vid en av de små gränderna norr om Stora torget. Omålad kalksten, höga fönster. En tunn taggtråd över porten, invirad i konstgjord murgröna i ett naivt försök att mildra det råa. Mörkt på bottenvåningen men en trappa upp lyser en kristallkrona i den stora salen. Tonerna från ett piano tränger ut på gatan, nu som då.
I februari 1841 föddes Elfrida Andrée på S:t Lars gränd 1 i Visby. Byggnaden var gammal redan då, uppförd på 1200-talet. Här levde redan mamma Lovisa Lyth, prästdotter från Fårö. Pappa Andreas Andrée, en politiskt radikal läkare från Dalarna. Fem år äldre storasyster Fredrika samt tjänstefolk och inackorderade. Här lades grunden till ett ovanligt liv, i musikens och feminismens tecken.
Låt oss börja med fadern. Om modern finns nämligen ytterst lite att berätta. Hon kom från en inflytelserik familj och verkar ha varit en lugn och kärleksfull människa. När det gäller pappa Andreas Andrée finns desto mer dokumenterat och ”lugn” är inte det första ord man tänker på när det gäller honom. Andreas Andrée verkar inte ha varit rädd att sticka ut hakan, om vi säger så. Innan han hamnade i Visby hade han hunnit skaffa sig flera examina i Uppsala och Lund, skriva studentspex och festa, se världen som skeppsläkare och därtill tvingats fly från Skåne efter sina första politiska skriverier. Puh. I Visby verkar han ha mottagits väl av borgerskapet, som uppskattade hans humor och frispråkighet. Men även här satte han sig i klistret. Som redaktör för Wisby Weckoblad skrev han kritiskt om kristendomens roll i skolan (han ansåg att all religionsundervisning borde slopas) och dömdes till böter för förnekelse ”af den rena evangeliska läran”.
