Porträttfotot länkar samman en person och hennes liv – motivet – med oss betraktare och våra liv. Det är en magisk förbindelse mellan ett ansikte och ett annat, mellan en personlighet och en annan, mellan en historia och en annan. Och förmedlaren mellan dem, förutsättningen för mötet mellan oss i tid och rum, är porträttfotografen. Då fotografen, konstnären och filmskaparen Florence Montmare fick veta att hon hade en släkting och yrkessyster på Gotland väcktes intresset för att ta reda på vem hon var och hur hon levt, denna Marta Maria Berglund (1892-1973) som hade en egen ateljé på Södra Kyrkogatan 1 i Visby och i sitt arbete kallade sig Märta. Under första halvan av 1900-talet var hon en av öns mest produktiva kvinnliga fotografer och hon gick ur tiden året innan Florence föddes. [caption id="attachment_7536774" align="alignleft" width="300"]
Florence Montmare återskapar nu sin avlägsna släktings fotostudio i Visby.[/caption]
Florence Montmare är född i Wien, växte upp i Stockholm och flyttade till USA i tidiga 20-årsåldern. Sommaren 2019 visades hennes utställning ”Scenes from an Island” på Bergmancenter på Fårö. Det var under en semester och senare ett konstnärsresidens på Bergmangårdarna som hon fick inspiration till de första verken i bildserien, som fortfarande växer och ska bli en bok och som även blivit en utställning i New York. – Ön ropade mig tillbaka. Jag fick en omedelbar hemkänsla här och förstod först inte varför, berättar hon när vi möts på Östersjöns författar- och översättarcentrum på Klinten i Visby, där hon fått residens några veckor i maj och juni. – Jag reste tillbaka vintern efter utställningen på Bergmancenter för att klippa en film på Kustateljén i Fårösund. Snöovädret höll mig kvar i Visby någon dag och när jag stod ute på gatan och skyfflade snö för att få ut bilen tittade jag upp och fick syn på en skylt på fasaden där det stod ”Fotografisk ateljé, 2 trappor upp”. Jag fick gåshud. Hon ringde till sin moster, som släktforskat sedan en lång tid tillbaka, och beskrev upplevelsen. Då berättade mostern att de hade en släkting som var fotograf och verkade på Gotland och hon letade fram namnet: Marta Berglund. Där och då inleddes Florence sökande efter sin föregångare, ett gediget researcharbete. Mostern skickade en bild, den första av Marta som hon fick se. Motivet är en liten kattunge i en silverpokal, men tittar du närmare ser du också en avspegling i det polerade silvret av ett mosaikgolv, ett stativ och fotografens ben i strumpbyxor och kängor.
– Där är hon, men jag ser inte hela henne. Jag kände direkt att jag måste ta reda på vem hon var och den drivkraften växte till ett filmprojekt, säger Florence entusiastiskt. [caption id="attachment_7536778" align="alignleft" width="217"]
Märta Berglund. Foto: troligen Ferdinand Flodin[/caption]
Hon vände sig till Landsarkivet i Visby och fick reda på att 10 500 glasplåts- negativ hade räddats från soptippen och förvarades för eftervärlden på arkivet. Filmen, som är under produktion, har titeln ”Marta” och Florence inleder varje dag i rummet på Östersjöns författar- och översättarcentrum med manusskrivande. Än vet hon relativt lite om Martas liv och hon har gjort en efterlysning genom Gotland Museum där hon uppmuntrar allmänheten att fylla i luckor genom att bidra med fakta och fler fotografier. Filmen handlar om sökandet efter en släkting och konstnärssjälsfrände, men också om att levandegöra en kvinna som liksom många andra blivit bortglömd i ett historieskrivande där männen hållit i pennan. Om kvinnorna inte finns i arkiven, vem ska då minnas dem när de närmaste släktingarna gått ur tiden? – Mitt mål är att blåsa liv i arkivet. Syftet med installationen ”Martas ateljé” är att medvetandegöra hur viktiga arkiven är för framtidens historieberättande. Jag hoppas kunna hitta Martas brev och dagböcker – för hon måste ju ha skrivit dagbok! Porträttfotografen riktar kameran bakåt i tiden och zoomar in sitt motiv. Närmare och närmare kommer hon Martas ansikte, personlighet och liv. – Vi har samma typ av seende då vi fotar landskap och porträtt och jag känner igen mig i hennes konstnärliga uttryck, till exempel att hon liksom jag är väldigt specifik med ljuset. Jag fascineras av att hon är otypisk för sin tid, att hon lurar fram skratt hos personerna som hon avbildar. Det är naturliga bilder med liv och rörelse och kvinnoporträtten är särskilt intressanta, säger hon. Martas ateljé visas i konstmuseets före detta lokaler, S:t Hansgatan 21 i Visby, mellan den 14 och 26 juni. Besökaren kan bidra med fotografier och minnen om Marta Berglund och bli fotograferad framför en fond som hon använde i sin fotoateljé.
