Gotlandsbaserade läkaren och författaren Anna Grönlund arbetade i labbet intill Paulo Macchiarinis på Karolinska sjukhuset när skandalen kring hans misslyckade strupoperationer briserade; upplevelserna inspirerade henne till debutromanen ”Av kött och blod” som kom ut hösten 2021. För Horisont berättar hon om tiden på Karolinsk, om lusten att skriva och om tiden som gått.
---Berättat av Anna Grönlund för Christer Bjöhle---
Jag har alltid velat skriva, ända sedan tonåren. Men jag tog aldrig tag i det, jag bodde utomlands några år och när jag sedan flyttade hem till Stockholm igen började jag på läkarlinjen. För sex år sedan bestämde jag mig för att börja skriva; jag gjorde en tidsplan och tänkte att jag skriver tre sidor om dagen så blir jag klar med en bok på två och en halv månad… men det tog lika lång tid att bli klar med boken som att gå klart läkarutbildningen.
Jag fascineras av cellforskning. Det är som att titta djupt in i ett mikrokosmos, i en enda liten cell. Cellforskning utgjorde första året på utbildningen, därefter gick vi över till sjukdomar och annat. Jag började tidigt jobba extra på labb, för att få tillgång till så mycket forskning som möjligt. Jag ägnade mig åt att odla fram celler – man låter cellerna ”bo” i 37 graders värme i ett slags kylskåp där man kan kontrollera temperaturen, man vattnar och ser till att de trivs.
Jag började arbeta med cancerceller, men flyttades senare över till stamcellslaboratoriet. Cancerceller och stamceller är i mångt och mycket lika varann. Vi forskade på regenerativ medicin, om hur skadad vävnad ska läka utan ärrbildning. Ett ärr på en hand är okej, men ett ärr på inre organ är värre. Jag placerades på den del av labbet där man forskade i hur ett hjärta ska läka tillbaka utan ärr.
Kirurgen Paolo Macchiarini, välrenommerad läkare med rötterna i Schweiz, rekryteras till Karolinska institutet i Stockholm 2010. Han ska forska inom regenerativ medicin och kommer att fokusera på konstgjorda luftstrupar. Först tas Macchiarini in som gästprofessor på Karolinska institutet, kort senare anställs han som överläkare och kirurg på Karolinska universitetssjukhuset.
Den grupp forskare som jag ingick i, hörde egentligen till Macchiarinis grupp, men vi jobbade med hjärtan och de med strupar. Min chef var en av de så kallade visselblåsare som slog larm och som gjorde att hela härvan kring Macchiarini blev känd.
