Varför väljer så många deckarförfattare Gotland? Är det öns isolerade läge, den karga naturen eller de historiska miljöerna? Horisont har pratat med några författare om platsens betydelse i samband med att Gotlandsdeckaren snart fyller 20 år.
Nästa år är det 20 år sedan Anna Janssons ”Silverkronan” och Mari Jungstedts ”Den du inte ser” landade i bokhandelns hyllor och skyltfönster. Året därpå fick de sällskap av Håkan Östlundhs ”Släke”. Gemensamt för de tre är att de är deckare och utspelar sig på Gotland. – När du väljer spelplats för en roman, dessutom en deckarserie, kan du inte ta en plats vilken som helst – du måste ha en relation till den på något sätt, menar Håkan Östlundh, som vid den tidpunkten hade haft ett hus i Alva några år och börjat lära känna människor och samhället här. – Omkring millennieskiftet var det ingen annan som använde Gotland i någon deckarserie, vilket var ett plus. Man vill ju gärna ha sin egen arena. Idag är det förstås annorlunda, då flera deckarförfattare återkommande skriver om Gotland. Medan Gotland är tillräckligt litet för att ge en känsla av en sorts instängdhet, är ön stor nog för att – teoretiskt sett – nästan vad som helst skulle kunna hända. I den första delen av sju i Håkan Östlundhs deckarserie är Fredrik Broman nyinflyttad kriminalpolis från Stockholm och tjänstgör sin första sommar på Gotland.
Drömmen om ett sommarparadis förvandlas till en mardröm för Fredrik och hans familj när de inser att något skräckinjagande lurar bakom knuten.
(...)
En annan skrivande öbo är Håkan Nesser, bosatt på Furillen sedan många år tillbaka. Vi möter honom och hans hund Gaston, en rhodesian ridgeback, utanför Rute Folkets hus i Valleviken, där en scen i en av hans böcker utspelar sig. Han har skrivit ett fyrtiotal romaner, men det var inte förrän i den trettiosjunde som han lät handlingen utspela sig på hemön, förutom ett par kapitel i en tidigare bok. En kriminalroman med Gotland som spelplats hade länge varit efterlängtad av hans läsare och på senare tid fanns den även på hans egen bucketlist.
– Jag hade lovat vänner och grannar att jag någon gång skulle skriva en historia som ägde rum på Gotland. När jag blev sjuk fick jag bråttom att infria löftet.
Det var hösten 2018 som han fick en cancerdiagnos och han tillbringade perioder på Visby lasarett följande vinter.
– Det visade sig vara idealiskt att skriva där och framåt sommaren var jag klar med både historien och mina behandlingar, berättar han. LÄS HELA ARTIKELN I NUMMER 64.
NU SOM E-TIDNING --> KLICKA HÄR!
