Sex månader i kanten av den blåa Atlanten. Sex månader hemma i Östersjön. Kicki Eskelund har hittat ett sätt att leva som passar henne – och som hon inte tänker ge upp i första tag.
– Jag ville göra som Patricia Olivia, säger den eviga flyttfågeln.
Det var tack vare facket som Kicki Eskelund kom till Montevideo första gången. Tidigt 90-tal. Uruguay hade precis lämnat en blodig militärdiktatur och tagit de första stapplande stegen mot demokrati. Kicki Eskelund jobbade på lekis i Ganthem och tillsammans med kamraterna i Kommunal samlade hon in pengar till ett projekt i Uruguay. En förskola i anslutning till gummi-fabriken FUNSA i Montevideo, som fabrikens fackförening startat. Gotlänningarna skickade sina slantar och när förskolan skulle invigas var de ett gäng som åkte dit. – Jag glömmer aldrig värmen från folket. Och hur de kämpade. Arbetarna strejkade från jobbet den dagen, för att vara med på invigningen. De var så tacksamma att vi hjälpt dem, berättar Kicki Eskelund över 30 år senare. HON ÄR EN FLYTTFÅGEL, Kicki Eskelund, som de senaste två decennierna spenderat varje vinter på sydligare breddgrader. När Horisont möter henne i Visby har hon nyligen kommit hem från den senaste trippen över Atlanten och redan nästa morgon ska hon i väg igen. Även det en resa söderut, även om det nu bara handlar om att sitta kattvakt åt en väninna i Skåne.
Men låt oss backa bandet, till det där första besöket i Uruguay. Vid den tidpunkten kunde Kicki Eskelund inte ett ord spanska. Men lantbrukardottern från Eskelhem lät inte det stoppa henne. Hon flyttade in hos Sonja och Gustavo, som jobbade på gummi-fabriken, och de två skulle med tiden komma att bli några av hennes allra närmaste vänner. – Det var fullt med ungar och tv:n stod alltid på med högt ljud. Jag förstod ingenting. Men jag började skriva listor med orden för mat, möbler och allt möjligt, berättar Kicki. Resen blev ett varmt minne men att återvända var ingen självklarhet. Ekonomin knakade på båda sidor Atlanten. Biljetterna var dyra, mat och uppehälle likaså. Kicki Eskelund trodde aldrig hon skulle återse det lilla sydamerikanska landet som fångat hennes hjärta. Men det skulle hon allt, gång på gång på gång. LÄS HELA ARTIKELN I NUMMER 64.
NU SOM E-TIDNING --> KLICKA HÄR!
