Kalciumkarbonat. Det är vad som får hjulen att snurra på norra Gotland. Det som färgar bildäcken vita. Kalkstenen väcker känslor och åsikter, när Horisont åker norrut.
Överallt i Slite ser du den. Cementas enorma skorsten. En skorsten som varje dag spottar ur sig runt fem procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Och som konstant påminner den lite sömniga tätorten på nordöstra Gotland om att vi befinner oss mitt i en klimatkris.
Cementfabriken står på fler än ett sätt mitt i samhället. Det var den som gjorde Slite till Slite. Trots tappra försök att driva varv och andra näringsverksamheter, var det först vid fabrikens grundande för drygt hundra år sedan som samhället började blomstra.
– Cementa har gjort mycket gott för Slite. De har haft stora inkomster antar jag. Men vi har också fått mycket från Cementa, i alla fall tidigare år.
Det säger Marianne Abrahamsson Dahlin, pensionerad lärare och Slitebo sedan decennier. Vi möter henne utanför lägenheten på Fåhraeus väg där hon rensar torra stänglar ur blomsterodlingen.
– Nu vet jag inte hur det är, nu är det tyst. Men tidigare har vi fått till exempel fått bidrag till golfklubben. För att de skulle kunna rekrytera, sa de. Och det är många som jobbar där. Det är ju inte alla som vill studera. Och så får vi varmvatten därifrån och uppvärmning.
Så det är mycket som hänger på Cementa här i Slite.
SLITE ÄR MED sina knappt 1 500 bofasta Gotlands femte största ort. Befolkning har minskat i jämn ström sedan 1970-talet men orten är fortfarande en knutpunkt på norra Gotland – med högstadium och vårdcentral, Snicken och Systembolaget. Marianne Abrahamsson Dahlin menar att allt hon behöver finns i Slite. Men visst var det annorlunda förr.
– Förut var Slite ensam köping på Gotland och då var det väldigt gott ställt. Vi hade egna pengar. Nu märks det att vi är i bakvattnet, det är Visby som gäller. Alla resurser går till Visby, säger hon.
Hon kommer att rösta i höstens val. Men någon vidare skillnad tror hon inte att det blir.
– Det är som vanligt på Gotland, det blir inte så stor skillnad. Jag är inte så insatt heller, jag bryr mig inte, säger hon.
Men om Marianne Abrahamsson Dahlin fick önska så har hon ändå några saker som de lokala politikerna borde ta sig ann. Dels förbättra åldringsvården, den hör hon inte mycket gott om. Dels styra upp färjetrafiken, så att gotlänningarna utan problem kan ta sig till fastlandet även under högsäsong. Och se till att Cementa blir kvar.
ATT CEMENTAS SLITEFABRIK skulle försvinna verkar i dagsläget otroligt, trots förra årets domstolsstopp för fortsatt kalkbrytning. I stället handlar det om en förändrad logistik där Heidelberg Cement Group som äger Cementa, behöver köpa mer kalksten från externa leverantörer. Så som Nordkalk Storungs, som också bryter på norra Gotland.
Skorstenen mitt i Slite lär alltså fortsätta bolma. Till förtret för paret Elisabeth Lind och Kenneth Skinner, som Horisont möter lite längre ner på Fåhraeus väg.
– Klimatet är viktigast just nu.
Vi har barnbarn och de kommer inte få det roligt, säger Kenneth.
– Och dessutom häller Cementa ut allt vårt grundvatten, rakt ut i havet. Vi får inte vattna blommorna men de får hälla ut en jäkla massa vatten, fortsätter Elisabeth.
– Cementa har gett jobb men ska vi prata om klimat och jorden är det kanske inte så bra ändå. Priset är lite för högt, säger Kenneth.
