Till varje nummer besöker Horisont männisor i deras hem, i deras vardag, i deras socken. Helt utan att förvarna och utan att ha något speciellt syfte eller samtalämne inplanerat. Den här gången hamnade vi i en genuin kiosk på Länna i sydöstra Visby.
Det är mitten av juli och i Visby steker solen myllret av turister som långsamt rör sig längs gränderna. I sorlet hörs dialekter från hela landet men främst från storstaden. Vandrar man utanför murarna klingar dock Gotlandsmelodin allt oftare. Väl uppe på Länna, närmare bestämt i den anrika Lännakiosken i närheten av Wisbygymnasiet, före detta Säveskolan, har ljudet av de sommarfirande fastlänningarna helt tystnat.
– Vi har nästan bara gotländska kunder, säger kioskägaren Anna-Lotta Ekstedt stolt.
Hon står i färgglad blus och plastbågade glasögon och skruvar på en blänkande tändare. En äldre herre på andra sidan disken gläds åt hjälpen.
Inne i kiosken är det trångt och tätt med grejer; hemgjorda godispåsar, långa rader av lotter, skvallertidningar och givetvis en spelhörna. Inte en yta är outnyttjad.
KIOSKEN ÖPPNADE 1946 och var då bara en liten träholk och en skylt med texten ”Marabou choklad”. På den tiden var området Länna nybyggt och växande. Namnet Länna kommer från den gamla herrgården med samma namn från 1700-talet som låg där Wisbygymnasiet ligger idag. Anna-Lotta Ekstedt köpte kiosken för 20 år sedan mot löftet till de dåvarande ägarna att hon skulle hålla den genuina känslan i Lännakiosken vid liv.
– De var oroliga över att kiosken skulle bli pizzeria eller något annat så vi blev “headhuntade” och erbjudna att ta över och flytta in i huset, berättar hon.
Hon hade då två egna och två bonusbarn och tyckte det kändes fint att kunna jobba hemma. Hittills har hon inte ångrat beslutet en sekund.
– Ibland har det såklart varit jobbigt att bo på sin arbetsplats men för det mesta har det varit jättebra.
PANDEMIN KOMMER FÖRSTÅS på tal och som egenföretagare kände Anna-Lotta en oro inför den. En oro som visade sig vara obefogad.
– Det är ju kanske lite sorgligt men vi har märkt att folk snusar och röker mer i kristider så vår omsättning ökade faktiskt under coronan, säger Anna-Lotta.
Hon har till och med behövt utöka personalstyrkan. Elin Gynning har snart jobbat i Lännakiosken i ett halvår och får fast jobb i augusti. Det är slående hur lik hon är “choklad-tanten” på väggmålningen, med det breda leendet och de mörkbruna ögonen. Frisyren är dock inte lika daterad.
– Haha, jag vet! utropar Elin. Vi har tänkt ta en bild när jag gör samma min och äter choklad.
Nu är de alltid två i kiosken, och det behövs. Kunderna löper in i en strid ström och Elin eller Anna-Lotta har fullt upp. Det köps kaffe, glass och tobak. En man kommer och lämnar in spelkvitton och får en liten slant i utbyte. Han småpratar med Elin och Anna-Lotta medan affärerna reds ut.
