En oktoberdag för åtta år sedan flyttade den norska sångerskan, pianisten och låtskrivaren Toril Snyen Marjala från Oslo till Fårösund med sin familj. Här fick hon tid och ro för musikskapande, och drömmen om att spela in sitt första album med egenskrivna låtar har efter en lång och krokig resa blivit verklighet. Berättat för Maria Molin.
En dröm föds i ett alldeles särskilt ögonblick i tid och rum. Året är 1989 och 14-åriga Toril Snyen gör sin praovecka i en skivaffär i norska hemstaden Drammen. Det är CD:ns storhetstid och i tankarna utkristalliserar sig hennes eget namn på ett av alla glansiga omslag som passerar hennes hand – upplyst som en ledstjärna.
Min styrka har alltid varit mitt breda register, att jag gillar och behärskar olika genrer – allt från klassisk musik och jazz till synth och metal. Nu jobbar jag med tre olika musikaliska projekt samtidigt: mitt poprockband Toril Snyen Band, som släpper vår debutplatta ”Bright Dark” under hösten, trion Jazz Mode, som spelar 1980- och 90-talspop och rock i jazziga versioner – och under artistnamnet SNY gör jag elektronisk pop med norska producenter. Den senaste singeln som jag släppte med SNY, ”Out of my head”, har för ovanlighetens skull en melodi i dur – annars går mina låtar oftast i moll.
NÄR JAG SÄTTER mig ner vid pianot hemma i vardagsrummet för att skapa musik har jag ingen plan. Det viktigaste är att det får ta tid, för det är ett hantverk att snickra låtar. Det är där vid pianot som mina låtar blir till – först en ackordföljd, en känsla eller en rytm som väcker texten. Musiken kommer naturligt för mig, men orden får jag kämpa mer med innan de landar rätt. När jag blir nöjd med något stycke spelar jag in melodin. Jag har hundratals idéer i min telefon, som jag lyssnar igenom på jakt efter guldkorn. Det har en tendens att bli ganska dystert, tungt och melankoliskt med mycket hjärta och smärta. Inne i låtskrivarbubblan är mitt sinne mörkt, en kontrast till mitt vardagsjag, som egentligen är motsatsen till det. Sedan tonåren har musiken varit en ventil i mitt känsloliv och jag vet inte vem jag skulle varit utan den.
Jag antar att den gör mig hel. Toril Snyen föddes i Haugesund, en fjordstad söder om Bergen, inbäddad mellan berg, öar och hav. När hon var fyra år flyttade familjen österut till Drammen, där hon växte upp med en gitarr i soffan och ett piano intill. I sin ungdom på 1960-talet var hennes pappa popartist och hennes bror är i dag klassisk musiker. Toril gick på musikdagis och när hon var sju år började hon spela piano – senare blev musikgymnasium det självklara valet. Favoritbandet var Depeche Mode och hon lyssnande även på The Cure, Kate Bush och Dalbello. I sena tonåren i mitten av 1990-talet var hon sångare i doom metalbandet Funeral, som fortfarande finns kvar med grundaren Anders Eek och andra bandmedlemmar. Doom (”undergång”) metal är en subgenre till heavy metal, som kännetecknas av det extremt mörka, långsamma och tunga soundet.
