Desideria Thur sökte sina rötter och fann dem i språket hon aldrig talat – men alltid saknat. Nu gör hon elektronisk musik, dans och videokonst på gutamål.
– Det är ord som klingar med mycket gammalt inom mig, säger hon.
Desideria Thur är söndertränad, som hon själv uttrycker det. Som student på Balett-akademin i Stockholm är hon i rörelse hela dagen, varje dag. Nu på vårterminen har lärarna dessutom lagt in ett extra hårt fys-pass i schemat. Träningsvärken är brutal.
– Ibland kan man nästan inte sova, det gör ont överallt. Men det är lite skönt att känna det också. Jag vill gärna må olidligt dåligt en dag i veckan, säger Desideria Thur, leende.
Vi lyckas inte mötas när hon är hemma i Lärbro över jul. I stället sker intervjun över videosamtal, en onsdag i januari, efter ännu en dag av hård träning. Just nu ägnar hon sig åt dans på heltid, men att benämna Desideria Thur som dansare är att göra en grov förenkling. Hon är lika mycket musiker, producent, kulturarvsvårdare och konstnär. Kanske framför allt just det: Konstnär.
– Jag ser det som att jag är en enhet där alla uttryck väver in i varandra, säger hon.
Trots de många konstuttrycken har hon en ovanligt klar bild av vad hon vill göra, Desideria Thur. En bild som inte alltid är helt enkel att förmedla till andra. Det är delvis därför hon lär sig att själv bemästra de olika konstformerna. För att inte behöva bli missförstådd.
Så var det när hon bestämde sig för att studera musikproduktion.
– Det är svårt att säga till en tekniker: Kan vi hitta ett ljud som påminner om en val som dras in i sig själv? Ingen fattar vad jag menar. Jag verkar bara luddig och förvirrad men jag är egentligen ganska crisp. För mig är det tydligt vad jag vill.
Det konstnärliga, det har hon alltid haft i sig. För Desideria Thur är det ett sätt att leva.
– Det är som att jag inte har något val. Jag har väldigt mycket känslor, på gott och ont. Det är ett full time job to manage. Och därför tror jag att jag har behov av att göra något kreativt av mina känslor, säger hon.
Konsten är också en form av dagdrömmeri, ett byggande av världar – något som också funnits med sedan barndomen. En barndom som delvis utspelade sig i Lärbro och i naturen däromkring. Och delvis på helt andra platser. Familjen flyttade mycket och Desideria växte upp i olika delar av Sverige. Hon benämner sig själv blygsamt som hybridgotlänning.
– Gotland är det enda permanenta hem jag haft. Alla andra hem har försvunnit.
