Han tillbringade många vårdagar på vedbacken vid Martarve i Näs. Kapade, klöv och staplade men avbröt genast arbetet då ”PostPelle” eller bokbussen dök upp. Bland ved och böcker trivdes han.
Där trivdes jag också som ung, i hans sällskap. Hans vänliga ansikte med det dragspelsliknande leendet.
Löständernas perfekta raka linje tydde på ordning och reda. En aning missfärgade av Ettans snus, men tryggt.
Edvard Söderlund (född 1896, död 1982), hade en svag högerböj på näsryggen. När Lydia, min farmor och hans fru, såg bilden utbrast hon:
–Ja har ju sägt till han, att int bär snöit si till hygar!
