Det är över tre år sedan Gotlands konstmuseum stängde ned sin verksamhet i byggnaden på Sankt Hansgatan. Fortfarande vet man inte när museet åter kan slå upp portarna även om planen är att huset ska renoveras och öppnas igen.
För många konstnärer ses situationen som sista steget i en ned-montering av den gotländska konstscenen.
En iskall februariförmiddag sitter konstnären Judith Dekker vid skrivbordet och blickar ut över sin ateljé. I fönstret bredvid henne skymtas de vitkalkade väggarna på Langska Huset. 1700-tals gården som ligger på en höjd ovanför hamnen och i vars fristående flygel ateljéföreningen Milo har sina lokaler. Judith hör till de lyckligt lottade, för det är ingen självklarhet att vara professionell konstnär i Visby med en egen ateljé.
–De unga konstnärerna som flyttar hit frågar oss, var träffas ni, var finns verkstäderna och ateljéerna. Regionen erbjuder inte ateljéstöd eftersom ingen efterfrågar det, säger dem. Men ingen söker ateljéstöd för det finns inga lokaler i Visby att söka stöd för, säger hon.
Judiths reflektion kommer upp så fort vi börjar prata om den pågående debatten om konstens ställning på Gotland. En debatt som utlöstes 2019 när Gotlands Konstmuseum på grund av miljöproblem stängde ned hela byggnaden.
För trots att museets verksamhet fortsätter på annat håll så har det gamla skolhuset på Sankt Hansgatan fått klä skott för något som handlar om så mycket mer än huset i sig. Nämligen en politisk nedprioritering av konsten som enligt de gotländska konstnärerna, de som finns kvar på ön, har pågått allt för länge.
–Stängningen blev en symbol för nedmonteringen av den gotländska konstscenen så det här är vårt sista slag. Museet, själva byggnaden, var det enda vi hade kvar som vi kände var vårt, säger Judith.
Gotland känd som Kulturens Ö, en konstens ö som i decennier lockade konstnärer med sin natur, hav och billiga gotlandsgårdar med uthus som gjorda för ateljéer. Men det som framför allt lockade dem var den levande konstscenen som kretsade kring institutioner som konstskolan, gallerierna, Baltic Art Center och konstmuseet för att nämna några.
Men numera är konstskolan och gallerierna borta och Baltic Art Center har lagt ned sin utställningslokal i hamnen. Borta är också många av de högskoleutbildade konstnärer som etablerade sig på ön under 90-talet i tron att de skulle kunna försörja sig genom att varva jobb på konstskolan med andra uppdrag.
Kvar är en något åldrad konstnärskår bestående av dem som kom hit redan på 70-talet. Inte heller fyller det på sig med unga konstnärer som tidigare. För dem har Gotland blivit för dyrt och inte finns det något nav med resurser att samlas kring.
Men Gotland är inte unikt. En nygjord rapport från organisationen ”Bildkonst Sverige” som är en branschorganisation för konstarrangörer visar att just bildkonsten är underfinansierad jämfört med andra regionala kulturområden som länsteatern och musikverksamheterna.
–Det viktiga nu är att man satsar på konst och att det finns ett bra ledarskap, en curator med stor integritet och som finns med i ledningsgruppen och därmed har inflytande i de beslut som fattas. säger Magdalena Malm som är generalsekreterare i ”Bildkonst Sverige”.
