Det mesta som författaren Jakob Ringbom skriver, i fiktion och fakta, kretsar kring fartygskatastrofer och historiska människoöden.
Hängivenheten bottnar i hans egen historia med en uppväxt i havets närhet på Storsudret och berättelserna kring fartyget Hansas förlisning, då hans farfar omkom.
I sitt nya bokprojekt tar han steget ut från arkiven för att utforska vraken utanför Gotlands kust.
Vi sitter i köket i hemmet i Hamra och dricker kaffe i franska café au lait-koppar. Mellan oss på bordet står ett inramat porträttfoto av hans farfar Jens Ringbom intill en Gotlandskarta och ett brinnande stearinljus.
Farfadern är en av de drunknade vars livsberättelse Jakob vill föra upp till ytan i sina romaner och dokumentära böcker. I den tidiga morgonens mörker fredagen den 24 november 1944 följde den 22-åriga lättmatrosen med S/S Hansa ner i Östersjöns djup tillsammans med ett åttiotal andra besättningsmän och passagerare, efter att fartyget träffats av en sovjetisk ubåts torped.
70 år senare, 2014, kom Jakob Ringboms roman ”När äppelträden blommar” om utredningen kring det svenska ångfartygets haveri. I höst släpper han ännu en bok om Hansa, den här gången en faktabok som han skrivit tillsammans med Lars Kruthof, program-ansvarig på Gotlands museum, som också hade en släkting i besättningen.
– Då Lars och jag höll en föreläsning på Fornsalen i samband med 70-årsminnet märkte vi att det fanns ett oerhört stort behov av få prata om katastrofen som berört så många gotlänningar. Där och då bestämde vi oss för att gå till botten med historien och söka svar på ännu obesvarade frågor genom att forska vidare i arkiv och intervjua anhöriga, berättar Jakob Ringbom, som fått med sig historierna om Hansa från barnsben.
Hans pappa, musikern Göran Ringbom, var bara ett halvår när han förlorade sin far.
– Den tragiska händelsen har förstås präglat pappas liv, även om han inte mår dåligt av att prata om den, och jag tror han är stolt över att jag plockat upp den i mitt skrivande.
På Jakobs vänsterarm har han låtit tatuera in koordinaterna för Hansas förlisningsplats och därmed hans farfars grav norr om Stenkyrkehuk utanför Gotlands nordvästra kust.
På den högra är hans farfars sjömansnummer 4017 inpräntat, som han fick när han skrev in sig vid Visby sjömanshus. Intill siffrorna finns namnen på två andra av Jakobs hjältar; det brittiska rockbandet Oasis och det franska nationalhelgonet Jeanne d´Arc, vars levnadsöde han gestaltar i sin debutroman ”Jeanne. Av rädsla för eld” och som även är viktig i hans roman om Titanic, ”Hymn för Hulda Veström”.
– Det var faktiskt Luc Bessons film ”Jeanne d´Arc” från 1999 som väckte mitt intresse för historia och religion. Jag blev så tagen av berättelsen om den lilla människan som gör ett så stort avtryck och offrar livet för det hon tror på, säger han och fortsätter:
– Där har jag ingen spärr. En normal person kanske nöjer sig med att läsa en biografi om någon intressant person, men jag blir helt uppslukad och måste ta reda på mer, förstå mer, snöa in ordentligt. Så har jag varit sedan jag var liten och blev fascinerad av Titanic.
Som barn läste han allt han kom över om fartyget och tröttnade aldrig på att rita av det. Eftersom biblioteket i Burgsvik hade begränsat med litteratur om Titanic och det inte fanns internet fick han spinna vidare på berättelserna i sitt huvud. Kanske föddes det första fröet till författarskapet när han försjönk i detaljer och lät fantasin få fritt spelrum.
– Jag har inte svårt att föreställa mig scenerna som jag skriver om i mina romaner, för mig är det lätt att komma dit, menar han.
