Otaliga hundpromenader längs dammiga grusvägar, genom skogsdungar och över ängen har färgat konstnären Jockum Nordströms bildvärld. Både i vårens utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm och i barnboken ”Året runt” finns omgivningarna kring ateljén närvarande och pulserande – naturen i norra Gotlands inland.
Apollofjärilen är rödlistad som ”nära hotad”, men på Gotlands häll- och alvars-marker finns en stor population. Konstnären Jockum Nordström möter dem ofta så här års under sina promenader med hunden. Han tar upp ett papper och prasslar lätt med det för att återge ljudet av deras vingslag.
– Många fjärilar flyger ljudlöst, men apollo-fjärilen hör man när den flyger förbi i huvudhöjd. Den rör sig nära marken då den behöver dricka från vattenpölar, ofta när solen tittar fram efter en regnskur, säger han och tillägger:
– Trots att jag växte upp i stadsmiljö, i Stockholmsförorterna Farsta och Skärholmen, har jag alltid tyckt om att vara i naturen. Gotlands inland är unikt med sin artrikedom av träd, blommor, fåglar och insekter.
När jag går ut med hunden mitt i natten ser jag vägen avteckna sig i mörkret eftersom den är vit av kalk och ovanför oss lyser stjärnbilderna i tystnaden.
Jag möter Jockum Nordström i hans andra ateljé, vaktmästarbostaden i ett av de gula 1700-talshusen som en gång i tiden inhyste en textilfabrik på Södermalm i Stockholm, där han för tillfället befinner sig. Han pendlar mellan de två ateljéerna och tillbringar emellanåt flera månader i sträck på Gotland, där han kan avskärma sig från omvärlden och uppslukas av skapandet.
– Skaparlusten är dragningskraften som tar mig till ateljén varje dag, oavsett hur jag mår eller vilket väder det är ute. Arbetet är som en bubbla runt huvudet, där jag kan vila från det andra livet utanför. För mig handlar det om en sorts omedvetenhet, att trollas bort och inte känna att jag sitter och jobbar, säger han.
Maj månads intensiva ljus strömmar in genom de höga fönstren, där han slagit sig ner i en fåtölj intill hyllorna fyllda med böcker och vinylskivor, i ett hörn av rummet som påminner om ett antikvariat. Några av skivorna är hans egna, där han spelar bas i olika bandkonstellationer med bland andra Joakim Åhlund, som han mötte första gången när han gjorde omslaget till indierockgruppen Caesars Palace’s första album ”Youth is wasted on the young” i slutet av 1990-talet.
– Jag lyssnar mycket på musik, främst blues, jazz och klassiskt. Rytmkänslan har alltid varit betydelsefull för mig när jag bygger upp en bild och jag kan lyssna på samma skiva om och om igen för att försätta mig i en speciell stämning.
