Bilden: Samhället Grindavik på västra Island har drabbats av jordbävningar och vulkanutbrott flera gånger de senaste åren. Just denna bild är från augusti 2022. Gotländska Kicki Andersson bor nära nog för att i vissa lägen ha kunnat se sprutande lava från sitt vardagsrumsfönster.
.
Hon känner jordskalven i sitt eget hem och från vardagsrumsfönstret har hon på avstånd sett vulkanisk lava spruta upp mot skyn.
– Det här är en levande ö och vulkanisk aktivitet har funnits i alla tider, konstaterar gotländska Kicki Andersson, som har bott på Island i över 30 år.
Under den gångna hösten och vintern var rapporterna från Island många i svensk media. Rörelser i kontinentalplattorna under västra Island, med flertalet jordbävningar som följd, varslade om en uppvaknande vulkan oroväckande nära fiskestaden Grindavik, några mil sydväst om huvudstaden Reykjavik. De runt 4000 invånarna i Grindavik evakuerades redan i november och jordbävningarna orsakade stora skador i staden.
Strax efter klockan tio på kvällen den 18 december fick vulkanen ett kraftigt utbrott; strax nordost om samhället och längs en fyra kilometer lång sträcka sprutade lava upp ur jorden, på sina ställen så högt som 100 meter upp i luften.
En som befann sig bara fyra mil bort var gotländska Kicki Andersson, 63. Hon bor i Hafnarfjördur, Islands tredje största stad med runt 30 000 invånare, numera dock mer eller mindre sammanväxt med de två större, Reykjavik och Kopavogur, samt Gardabaer, längs Islands västkust. Hon har cirka 15 kilometer till huvudstaden i nordöstlig riktning, och 40 kilometer till Grindavik åt sydväst.
–Det som händer nu påverkar förstås vardagen väldigt mycket, och en del kommer aldrig att kunna återvända hem igen, säger Kicki Andersson, som dock inte är orolig för sin personliga säkerhet.
Kicki – som egentligen heter Kristina men har kallats Kicki i alla tider – är född och uppväxt i Visby. Föräldrarna kom från Atlingbo respektive Träkumla, så hon tillbringade mycket tid på landet, hos mor- och farföräldrar, tillsammans med sina tre syskon.
Under uppväxten var hästar ett stort intresse.
Efter gymnasiet jobbade hon med lite av varje, främst inom vården.
–Någon sommar sorterade jag morötter också, men mest jobbade jag inom omsorgen, minns hon.
Under slutet av 1980-talet, då hon var i sena 20-årsåldern, gick hon en utbildning i Jönköping, efter vilken hon kunde titulera sig ortoped och hjälpmedelstekniker – vilket är vad hon arbetar som än i dag. På utbildningen fanns en annan elev, Sveinn, en ortopedingenjör från Island.
–Jag hade rest en del innan utbildningen och tänkte att det vore ju kul att vara på Island en tid. Sveinn hade startat en ortopedverkstad på Island och det behövdes mer personal. Jag blev erbjuden ett jobb på två år. Egentligen ville jag få ned det till ett år, för två lät så länge. Men jag är kvar ännu; jag jobbade på samma företag i 32 år och bytte arbetsgivare första gången alldeles nyligen, berättar Kicki Andersson.
Kicki Andersson var också äventyrligt lagd redan som ung och började i tidig ålder ge sig ut och resa mycket. Något hon gör fortfarande. På hösten 1982 blev Kicki och hennes syster Elisabeth, kallad Bettan, förstasidesnyhet då Gotlands Folkblad berättade om deras senaste äventyr – de hade cyklat från Gotland hela vägen till Grekland.
–Vi hade tidigare jobbat på kibbutz i Israel i ett halvår, och först tänkte vi att vi skulle åka tillbaka dit. Det billigaste sättet att resa det var ju med cykel, men det var inte det snabbaste, berättar Kicki med ett skratt för Horisont.
–Planen var att cykla till Israel, men på grund av oroligheter längs vägen valde vi till slut att i stället cykla till Grekland.
