KRÖNIKA | Det är allvarstid. Men vad är det som är så allvarligt? Och vem har bestämt det? Och varför?
Mycket handlar om ryssen. Jag är den första att instämma i att det de (Putin) nu håller på med i Ukraina är så vidrigt att det knappt går att beskriva. Men att ”föra över” detta till förhållandet Ryssland-Sverige saknar helt rim och reson. Ryssen utgör knappast något hot mot Sverige. Det ryska övergreppet på Ukraina har en alldeles egen bakgrund och kontext. ”Säkerhetsläget” i betydelsen krigsrisk är inte större i dag än i går eller för 10, 20 eller 30 år sedan. Ändå finns det de som – mot bättre vetande – påstår det. Varför?
Mycket handlar också om gängskjutningar. Även här är det mycket lätt att instämma i att det är ytterst bekymmersamt att unga män (pojkar) skjuter ihjäl varandra på gator och torg. Det ÄR allvarligt. Men mer allvarligt är samhällets (regeringens) totala oförmåga att förstå och hantera situationen. Det som möjligen kan se ut som kraftfulla och snabba åtgärder är i verkligheten inget annat än verkningslösa åtgärder som inte grundas på några genomtänkta analyser, vidtagna i någon sorts populistisk panik. Demokratisk och rättsstatlig anständighet sätts på undantag i syfte att skaffa sig lättköpta politiska poäng.
Ett betydligt allvarligare problem är det dödliga, och strukturellt betingade, våld som kvinnor under mycket lång tid utsatts – och alltjämt utsätts – för. Ingen paniklagstiftning där inte. Och inga andra åtgärder heller. Men det är klart – förövarna är ju där ofta ”svenska helyllemän” och inte några ”nyanlända”. Och ”uppkäftiga kvinnor” måste ju så klart uppfostras enligt gammal hederlig svensk tradition.
Det ska inte staten lägga sig i – valfrihet måste ju gälla!
Klimatförändringar då? Är det inte allvarligt. Jo, det är verkligen allvarligt. Men relevanta åtgärder skulle ju inskränka vår frihet att leva våra liv som vi vill. Skulle vi av den onda staten tvingas till att köra mindre bil, båt, flyg och snöskoter? Nej, stopp och belägg. Valfriheten får inte hotas. Alltså; ingen paniklagstiftning.
Desinformationskampanjer vi utsätts för – är inte det allvarligt? MSB lär planera en informationskampanj för att varna oss för desinformation. Lyssna på den! Regeringens myndighet ska tala om för oss vad som är sant respektive falskt. Har man pryat i Nordkorea? Så svaret är ja – desinformationskampanjer är allvarliga. Och den allra allvarligaste är den som sprids från regeringen.
Regeringens ständiga påminnelser om hur oerhört allvarligt läget är och hur utsatta vi är har till huvudsyfte att skrämma oss och få oss medborgare fogliga och accepterande när det gäller begränsningar av vår frihet och våra rättigheter (och slösa våra skattepengar på meningslös militär upprustning och onödigt byggande av fängelser). Och det de varnar oss för är noga utvalt. Utpekandet av ryssen och förortsgängen som de största samhällsriskerna syftar till att dölja och skyla över andra och viktigare problem. Det är en form av mycket sofistikerad desinformation.
Det verkliga hotet består av den splittring och uppluckring av samhällsgemenskapen som en nyliberal politik under snart 40 år (oavsett vilka som haft regeringsmakten under denna tid) har lett till. Problemet stavas med andra liberalismen som ideologi. Valfrihet ska prioriteras till varje pris – till och med när vi valt vår egen undergång.
--- --- ---
KRÖNIKA | De åsikter som uttrycks är skribentens egna.
MIKAEL MELLQVIST | Jurist och fd lagman vid Gotlands tingsrätt; krönikör i Horisont.
