En man i 65-årsåldern på södra Gotland döms för misshandel till skyddstillsyn.
Mannen ska ha slagit en kvinnlig granne med knuten näve och med en hink, sparkat och dragit henne i håret – själv hävdar han nödvärn.
Händelsen som åtalet handlar om utspelade sig hösten 2021. Mannen, som nu är i 65-årsåldern, ska då ha misshandlat en cirka 50-årig kvinna bor i samma område som mannen, med slag och sparkar. De hade umgåtts en del, och den aktuella dagen träffades de hemma hos mannen och drack en del alkohol tillsammans innan bråk uppstod.
Mannen ska enligt utredningen ha ringt 112 då kvinnan vägrat lämna hans bostad. I samtalet framkom att kvinnan hade utövat våld mot mannen, bland annat genom att bita honom i låret och slå och sparka mot honom. Mannen hade också gett kvinnan ett slag så att hon började blöda över ena ögat. Både mannen och kvinnan pratade med operatören på 112 och gav sina versioner av händelseförloppet så långt.
Enligt åtalet slog mannen mot kvinnans ansikte med knuten näve, han slog henne i huvudet med ett tillhygge i form av en hink, sparkade henne på benen, trampade henne på ena handen, och drog henne i håret. Åtalet presenterar en lång lista över de skador kvinnan uppvisade när hon läkarundersöktes efter händelsen; listan består av 16 punkter av dokumenterade skador i ansikte och bål, bland annat flera sårskador, skärsår, rodnader och blåmärken.
”Flertalet skador på ansikte och extremiteter med utseende som talar för att dessa uppkommit genom trubbigt våld. Ingenting i status talar emot att händelseförloppet har gått till så som [kvinnans namn] har berättat”, uppges det bland annat.
Mannens skador beskrivs också; de är färre och består av bland annat rivmärken och ”eventuellt något bettmärke”. Dessutom kan det inte slås fast i utlåtandet hur gamla skadorna är: ”Det är svårt att säga när skadorna är uppkomna. Ser ut at vara av äldre karaktär.”
Mannen förnekar brott, men medger att han använt visst våld mot kvinnan. Han påstår dock att detta var nödvärn och att kvinnan då hade gjort ”brottsliga angrepp mot honom”.
Enligt domen är kvinnans berättelse detaljerad och sammanhängande, medan mannens berättelse av händelseförloppet inte anses hänga ihop i alla delar. Sammanfattningsvis anser man att kvinnans berättelse är trovärdig och får stöd av olika former av bevisning, medan man anser att mannens berättelse om nödvärn kan motbevisas.
Mannen döms därmed till skyddstillsyn, och han måste därtill genomgå ”de program och behandlingar som frivården bestämmer”.
