ROXYS KULTURKRÖNIKA 20241101: Du fattar väl att du inte kan hålla på hur länge som helst? Sjunga kör är spännande, befriande och rentav nyttigt. Men någonstans finns en gräns och du närmar dig den. Vet jag väl. Men vill jag inte veta. Jag sjunger så länge som jag får och det kan ju bli ett tag till för tyvärr så är det i flera körer brist på män och särskilt tenorer. Jag önskar så att fler skulle få uppleva hur det är att stå mitt i en klangkropp och ha hittat sin ton i ackordet. Eller ännu hellre sjunga en tydlig sjua i örat på en alt. Särskilt det. Ett ackord som strävar mot att landa men där vi tenorer håller emot tills det är dags för vår vanliga ters i slutackordet. Kulturutbudet på Gotland är härligt brett, kunnigt och tillgängligt. Det är liksom ingen hejd på energin hos utövarna och arrangörerna. Och det beror säkert på hur kul det är när folk flockas kring det som erbjuds. Konstutställningar, jazzkonserter, folkmusik, krucifixen i Domkyrkan, Gotlandsmusikens bjuder in på till Wisby Strand och till bygdegårdsturnéer, kyrkorna är egna kulturupplevelser och dessutom otroligt bra konsertlokaler. Alla på Gotland är fantastiskt bra på att erbjuda och avnjuta allt som kan uppbådas. Tyvärr har våra lokala medier inte stort intresse för allt detta. Vi är många som undrar över varför vi får läsa heminredningstips från Österlen och rapporter från turistlivet på Grekland men litet eller inget om vad som hände i Dalhems bygdegård i helgen. Men vi som går på konstutställningar, lyssnar på konserter och deltar vet ju vad vi varit med och berättar gärna om det. Djungeltrumman är viktig. Något fattas dock, har jag tyckt. Jag vill gärna kunna berätta om det jag upplevt. Och för mig gäller det särskilt musik. Jag vill kunna visa klentrogna fast- och utlänningar vad vi faktiskt åstadkommer på Gotland. Och särskilt under de tider på året då vi är 60 tusen som finns här.
Och inte 150 tusen som under somrarna. Visst kan jag glödande prata om min upplevelse och jag kan visa program så att bredden blir påtaglig. Men jag saknar inspelningar. Eller ska jag kalla det dokumentation. Videoklipp med mobiltelefoner från konserter, nja, sådant kan säkert förmedla en stämning. Men jag vill lägga ribban högre. Så jag har bestämt mig för att om ingen annan gör det så ska jag. Till hustruns förskräckelse har jag fyllt ett rum med kameror, mikrofoner, sladdar, datorer och annat smått och gott som behövs. Stativen förvarar jag för husfridens skull i förrådet. Förberedelserna är inte alldeles enkla. Själva inspelningen är stressig. För det ges ju bara en chans då man spelar in live. Och sedan väntar timmar i det stökiga rummet för att skapa den video som dom som uppträtt får. När dom nickar och säger OK till publicering då skiner solen. Kolla min Youtube-kanal. Där ligger en hel del. Så när min röst inte längre duger för kören så har jag fortfarande kvar ett liv bland musiker. För hjälp med att kånka utrustning har jag redan ordnat. Hurra för henne. VECKANS KULTURTIPS:
— — —
KRÖNIKÖR | Bertil Thorslund, inspelare, volontär och körsångare. KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna. — — —
Horisonts dagliga nyhetsbrev – helt gratis! Registrera dig HÄR!
