ROXYS KULTURKRÖNIKA 20241115: Jag har en vision av en kulturpolitik. Kanske rättare sagt att jag har ett hopp om att man i våra politiska system och partier skall förstå att vi behöver en sådan. En kulturpolitik som är visionär är något som jag uppfattar att ingen av dagens partier har. Det kan vara att man har kulturpolitiska mål men det är något helt annat än en politisk vision. En vision är ju som att kunna titta mot cirrusmoln i skyn, solen kan skina igenom men man kan fortfarande se molnet, man kan inte se vart det börjar eller slutar och den kan ses som något större än bara bort till horisonten. Att sätta upp mål är något helt annat. Mål bör vara SMARTA (Specifika, Mätbara, Aktuella. Relevanta, Tidsbegränsade och Accepterade). Men man kan i mina ögon inte sätta upp mål utan en livsviktig vision. En vision visar vägen men målen gör politiken konkret. Varför behövs då denna vision i partipolitiken? För mig handlar det om flera olika anledningar. Med en gemensam vision skulle det finnas förutsättningar till en långsiktig utveckling av området. Ett exempel kan vara vad ett samhälle behöver ha för institutioner och organisationer?
Dessa kan ta generationer att bygga upp och timmar att riva ned. Lösningen är kanske att man kunde kopiera försvarets utarbetade system med en försvarsberedning och sedan ett målbeslut var femte år (kanske man bör ha en tioårs horisont när det gäller kulturen). I detta beslut fastställer man målen för organisation, förväntningar av utfall samt givetvis budgetramar. Alltså grundbeslutet är något som inte förändras vid varje ny valperiod utan är något som skall vara som riktmärken i andra frågor som påverkas av detta kulturbeslut, till exempel hur utbildningssystemet inom kulturen behöver vara organiserat för att hela maskineriet skall fungera. Som det är idag förändras förutsättningarna varje år och det gör att den praktiska effekten blir en kontinuerlig, så kallad gigg-ekonomi, där allt handlar om relativt kortlivade projekt där allt hela tiden strävar efter att leva upp till de SMARTA målen. Behovet av olika former av kultur är något som i mina ögon är livsavgörande för samhället. Utan ett levande kulturliv, som av olika skäl och grad måste ha ekonomisk stöttning, kommer samhället som det ser ut idag inte överleva. För att visa hur viktigt detta är så säger jag som Winston Churchill en gång sa när han kritiserades för att regeringen satsade pengar och resurser på kulturlivet i Storbritannien mitt under brinnande krig. Churchill lär ha svarat ”om vi inte har någon kultur, vad ska vi då kriga för? Veckans Kulturtips:
— — —
KRÖNIKÖR | Erik Skagerfält-Quayle, tubaist och producent. KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna. — — —
Prenumerera och få tillgång till den här och många, många andra artiklar genom att klicka här. — — —
Teckna dig för Horisonts nyhetsbrev och få en nyhetssammanfattning i mejlen varje vardagsmorgon, helt gratis!
