Bilden: Via flera datorskärmar ombord på forskningsfartyget, kunde undervattenskamerorna både följas och styras. Foto Christer Bjöhle.
.
Klockan 05:57 i dag, 24 november 2024, är det exakt 80 år sedan passagerarfartyget S/S Hansa gick under i Östersjöns mörka, kalla vatten.
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Horisont nr 70/ sommaren 2023.
Tre månader har gått sedan ett digert bildmaterial samlades in från Östersjöns botten på den plats där passagerarfartyget Hansa sjönk för 70 år sedan.
Den tiden har ägnats åt analyser; författaren och historikern Jakob Ringbom har både kunnat lokalisera en tidigare ”försvunnen” livbåt och bildat sig en teori om varför fartyget trasades sönder som det gjorde.
–Den största behållningen är att kunna börja dra slutsatser kring vad som hände, säger Jakob Ringbom.
I mitten av september i fjol deltog Jakob Ringbom och hans författarkollega Lars Kruthof i en tre dagar lång expedition på Östersjön, på den plats där passagerarfartyget Hansa gick till botten under oklara omständigheter i november 1944. De båda har ägnat över tio år åt att forska kring händelsen, vilket i vår och sommar utmynnar i en bok och en utställning. Under expeditionen fotograferades vraket flitigt och noggrant med undervattenskamera – inga människor dök ned, utan det hela skedde enbart med den senaste undervattenstekniken – och stillbilderna låg sedan till grund för tredimensionella modeller av vraket och dess närmaste omgivning.
Expeditionen genomfördes av stiftelsen Voice of the Ocean – som arbetar för större förståelse för och kunskap om havet och vad som finns däri – men på initiativ av Jakob Ringbom. Det var också Voice of the Ocean som 2003 låg bakom upptäckten av det DC3-flygplan som sköts ned över Östersjön 1952.
Horisont besökte forskningsfartyget, Ocean Seeker, och träffade dess besättning efter höstens sista dag av undervattensfotograferande. Ombord utöver författarduon fanns bland andra Martin Widman och Björn Hagberg från Voice of the Ocean och Linus Andersson, teknikern som skötte undervattenskameran.
–I det här skedet kollar jag inte på fotografierna i sig, utan fokuserar på att vi fotograferar i bra sekvenser. Bilderna överlappar varandra så att vi sedan kan bygga geometrier över hela fartyget, förklarade den sistnämnde, sittande framför två stora skärmar och flera spakar med vilka undervattenstekniken manövrerades med precision.
–Förutom själva fartyget så har vi täckt in 100 till 150 meter runtom, så vi får med föremål även utanför vraket och får en uppfattning om hela området. Jag är jättenöjd med resultatet, konstaterar Linus Andersson.
[unseald_preview]
S/S Hansa, på en bild från Sjöhistoriska museet. Fotograf okänd.
Efter höstens undervattensfotograferande tog bildanalyser över. Expeditionen fotograferade tusentals stillbilder, som sedan satts samman till detaljerade och mycket skarpa tredimensionella modeller – delvis även inifrån fartyget. När Horisont träffar Jakob Ringbom igen, strax före jul, har han hunnit studera och granska de tusentals bilderna och 3D-modellerna, och kommit till flera insikter.
Bilderna visar ett fartyg som är söndertrasat på mitten. Vrakdelar ligger spridda över ett stort område, och fartygets förliga del ligger cirka 35 meter bakom aktern.
–Det är mycket mer förödelse än jag hade väntat mig. Hansa har inte bara ”gått av” mitt på, utan verkligen fläkts upp, konstaterar Jakob Ringbom.
–När man ser det nu inser man att hela förloppet måste ha gått oerhört snabbt. Jag hade i och för sig förväntat mig hitta fler personliga tillhörigheter, som väskor eller porslin eller andra föremål. Det ligger ju så klart sånt där men det är översedimenterat, och det är nästan bara vrakdelar som ännu syns.
Han har ägnat timme ut och timme in åt att identifiera föremål och härleda deras ursprung.
Master, skorsten, relingar… och livbåtar. Hansa hade fyra livbåtar; två lokaliserades redan 1944, en tredje hittades en tid senare. Den fjärde har varit försvunnen – tills nu.
–Jag blev helt eld och lågor när vi hittade den. Den måste ha sprängts sönder i explosionen och ligger bredvid fartyget.
Jakob Ringbom har också kunnat bilda sig en teori kring just explosionen som sänkte fartyget. Att det var en sovjetisk ubåt som träffade Hansa och fick skeppet att gå under är en accepterad sanning, men det finns också rapporter om flera explosioner.
–Det har spekulerats om Hansa kunde ha träffats av två torpeder, men då borde det varit mer skador. Det jag tror nu…, säger Jakob Ringbom och pekar entusiastiskt på sin datorskärm som fylls av en närbild av en trasig skorsten och annan bråte på 100 meters djup:
–…är att pannan delvis exploderade. Det är därför förödelsen är så stor just här, det är därför man hörde två explosioner, och det är säkert också därför Hansa sjönk så fort.
Vraket av S/S Hansa fotograferades med undervattenskamera och kunde sedan studeras i tredimensionella digitala bilder. Infällda till höger Lars Kruthof (överst) och Jakob Ringbom (nederst). Foto Christer Bjöhle.
.
Det är inte bara Jakob Ringbom Lars och Kruthof som fascineras över det bildmaterial som nu säkrats från vrakplatsen – och de slutsatser som kunnat dras med hjälp av detsamma. Även Martin Widman och Björn Hagberg från stiftelsen Voice of the Ocean är nöjda med expeditionens utfall.
–Det överträffade förväntningarna, helt klart. Det viktiga för oss är att skapa ett detaljerat dokument över vad som hänt, säger Martin Widman.
–På bilderna som togs av Hansa 2007 ser man en del detaljer, som rep över relingarna, som nu nästan helt har vittrat bort. Det kan gå rätt snabbt. Om inte vraket dokumenteras nu kan det snart vara för sent, resonerar Björn Hagberg.
Något som expeditionen måste ta stor hänsyn till, är att platsen inte bara består av vrakdelar. Även om inget längre syns för blotta ögat utan är dolt bland vrakdelar, nedsjunket i den dyiga botten och täckt av 70 års sediment, finns där också kvarlevorna av de 84 människor som omkom i katastrofen.
–Det är som att röra sig på en kyrkogård. Man måste ha stor respekt för området; vi rör ingenting och bärgar ingenting, vi bara fotograferar och dokumenterar, förtydligar Björn Hagberg.
Ringbom och Kruthof har nu skrivit klart sin bok om Hansakatastrofen, ”S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof”, där Kruthof mest ägnat sig åt människorna ombord medan Ringbom fokuserat på fartyget och händelserna som orsakade förlisningen. Boken ges ut i vår av Fornsalens förlag, med releasedatum spikat till den 7 mars 2024. I sommar kommer Fornsalen också att sätta upp en utställning om händelsen.
–Museet är mycket tacksamt över möjligheten att kunna göra något av det som är kanske den största enskilda händelsen i Gotlands moderna fartygshistoria, säger Lars Kruthof, som inte bara är medförfattare utan också sedan många år varit anställd på Gotlands museum.
–Havet är inte bara en yta, utan havet har en historia. Och att vi berättar den här historien gör att den kan fortsätta leva, säger Jakob Ringbom.
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Horisont nr 70/ sommaren 2023.
— — —
Prenumerera och få tillgång till den här och många, många andra artiklar genom att klicka här. — — —
Teckna dig för Horisonts nyhetsbrev och få en nyhetssammanfattning i mejlen varje vardagsmorgon, helt gratis!
