Bilden: Den 24 november 2004 hölls, på Destination Gotlands fartyg M/S Visby, en minnesceremoni ute till havs då anhöriga släppte kransar i vattnet på den plats där Hansa gick under 60 år tidigare. Infällda bilden: S/S Hansa på en bild från 1900-talets första hälft. Foto privat.
.
Klockan 05:57 i dag, 24 november 2024, är det exakt 80 år sedan passagerarfartyget S/S Hansa gick under i Östersjöns mörka, kalla vatten.
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Horisont nr 69/ våren 2023.
Det mesta som författaren Jakob Ringbom skriver, i fiktion och fakta, kretsar kring fartygskatastrofer och historiska människoöden.
Hängivenheten bottnar i hans egen historia med en uppväxt i havets närhet på Storsudret och berättelserna kring fartyget Hansas förlisning, då hans farfar omkom.
I sitt nya bokprojekt tar han steget ut från arkiven för att utforska vraken utanför Gotlands kust.
Vi sitter i köket i hemmet i Hamra och dricker kaffe i franska café au lait-koppar. Mellan oss på bordet står ett inramat porträttfoto av hans farfar Jens Ringbom intill en Gotlandskarta och ett brinnande stearinljus.
Farfadern är en av de drunknade vars livsberättelse Jakob vill föra upp till ytan i sina romaner och dokumentära böcker. I den tidiga morgonens mörker fredagen den 24 november 1944 följde den 22-åriga lättmatrosen med S/S Hansa ner i Östersjöns djup tillsammans med ett åttiotal andra besättningsmän och passagerare, efter att fartyget träffats av en sovjetisk ubåts torped.
70 år senare, 2014, kom Jakob Ringboms roman ”När äppelträden blommar” om utredningen kring det svenska ångfartygets haveri. I höst släpper han ännu en bok om Hansa, den här gången en faktabok som han skrivit tillsammans med Lars Kruthof, program-ansvarig på Gotlands museum, som också hade en släkting i besättningen.
– Då Lars och jag höll en föreläsning på Fornsalen i samband med 70-årsminnet märkte vi att det fanns ett oerhört stort behov av få prata om katastrofen som berört så många gotlänningar. Där och då bestämde vi oss för att gå till botten med historien och söka svar på ännu obesvarade frågor genom att forska vidare i arkiv och intervjua anhöriga, berättar Jakob Ringbom, som fått med sig historierna om Hansa från barnsben.
[unseald_preview]
Hans pappa, musikern Göran Ringbom, var bara ett halvår när han förlorade sin far.
– Den tragiska händelsen har förstås präglat pappas liv, även om han inte mår dåligt av att prata om den, och jag tror han är stolt över att jag plockat upp den i mitt skrivande.
På Jakobs vänsterarm har han låtit tatuera in koordinaterna för Hansas förlisningsplats och därmed hans farfars grav norr om Stenkyrkehuk utanför Gotlands nordvästra kust. På den högra är hans farfars sjömansnummer 4017 inpräntat, som han fick när han skrev in sig vid Visby sjömanshus. Intill siffrorna finns namnen på två andra av Jakobs hjältar; det brittiska rockbandet Oasis och det franska nationalhelgonet Jeanne d´Arc, vars levnadsöde han gestaltar i sin debutroman ”Jeanne. Av rädsla för eld” och som även är viktig i hans roman om Titanic, ”Hymn för Hulda Veström”.
– Det var faktiskt Luc Bessons film ”Jeanne d´Arc” från 1999 som väckte mitt intresse för historia och religion. Jag blev så tagen av berättelsen om den lilla människan som gör ett så stort avtryck och offrar livet för det hon tror på, säger han och fortsätter:
– Där har jag ingen spärr. En normal person kanske nöjer sig med att läsa en biografi om någon intressant person, men jag blir helt uppslukad och måste ta reda på mer, förstå mer, snöa in ordentligt. Så har jag varit sedan jag var liten och blev fascinerad av Titanic.
Som barn läste han allt han kom över om fartyget och tröttnade aldrig på att rita av det. Eftersom biblioteket i Burgsvik hade begränsat med litteratur om Titanic och det inte fanns internet fick han spinna vidare på berättelserna i sitt huvud. Kanske föddes det första fröet till författarskapet när han försjönk i detaljer och lät fantasin få fritt spelrum.
– Jag har inte svårt att föreställa mig scenerna som jag skriver om i mina romaner, för mig är det lätt att komma dit, menar han.
Jakob Ringbom bor tillsammans med sin fru Nina Bagiu och deras två barn i ett hus från 1800-talet i närheten av sitt barndomshem, där han växte upp med två syskon. Under sommarhalvåret driver han och Nina, som är kock, den familjeägda Hamra krog, där deras gemensamma intresse för Frankrike har fått blomma ut i en fransk bistro. De hade bara varit ihop i ett par månader när de fick erbjudandet att ta över arbetet med krogen.
– Vi var nykära och tyckte att det var en jättekul men helt galen idé. Efter ett decenniums förhållande och restaurangdrivande kan vi konstatera att det var rätt beslut, säger han och ler.
Hans skrivande tog avstamp i musikens värld, med en lång rad låttexter som han skrev i 20-årsåldern då drömmen var att bli musiker. Musiken betyder fortfarande mycket i den kreativa processen och varje roman inleds med ett citat ur någon av Noel Gallaghers låttexter, såsom några uttrycksfulla rader ur hans låt ”Dead in the water” i romanen om Titanic.
– Jag gör alltid en spellista som ramar in den stämning, känsla och ton som jag vill ha i boken som helhet eller i ett visst kapitel, och som jag sedan lyssnar på när jag skriver, berättar han.
– Jag växte upp med musik och fick en fantastisk barndom med mycket intryck. Ena veckan bodde Cornelis Vreeswijk hemma hos oss och veckan därpå flyttade Tomas Ledin in. Musiken fanns med oss dygnet runt, antingen i högtalarna eller så var det pappa som spelade eller satt och skrev låtar.
Det var när Jakob skrev uppsatser på högskolan och satt där i ensamheten omgiven av travar med böcker och letade fakta som han upptäckte glädjen i skrivarprocessen.
– En kurskamrat frågade mig om jag inte skulle prova på att skriva prosa. Det gjorde jag och blev helt fast. Sedan dess kan jag inte sluta, betonar han.
Efter att ha tagit en magisterexamen i både historia och religionsvetenskap började han forska om Hansas skeppsbrott.
– Jag såg det inte som släktforskning, att försöka ta reda på vem min farfar var, men det har blivit så på vägen. Det är som att lägga ett pussel när man försöker bygga en människa av berättelserna om honom, säger han och möter sin farfars blick från fotografiet på köksbordet.
– Det är som att jag ofrånkomligt dras till temat fartygskatastrofer.
När jag besökte konstnären John Bauers hemtrakter utanför Jönköping, där intresset väcktes för det som senare blev min roman ”Öster om sol, väster om måne”, var det i ett helt annat ärende. Där snubblade jag över ännu en sådan historia, då Bauers liv slutade på kanal-ångaren Per Brahe som förliste i en storm på Vättern.
Nu flyttar han ut från arkiven för att undersöka gamla vrak, som gått samma öde till mötes, genom fältstudier runt den gotländska kusten. Idén fick han efter att ha läst Allan Cedergrens bok ”Farlig kust”, där författaren berättar om strandningar längs Storsudret från 1850-talet och framåt.
– Det finns mycket arkivmaterial från den tiden och det är ganska stor chans att vrakrester finns bevarade. Planen är att göra tre delar om vraken utanför södra, mellersta och norra Gotland med register över alla fartyg som jag hittar i arkiven kombinerat med dokumentation av de fynd som jag gör under dykningarna.
Han läser kurslitteratur i marinarkeologi och ska ta förarintyg för båt, men eftersom han varken har sjövana eller dykcertifikat kommer han att ta hjälp av en undervattensdrönare, ett ekolod och en utbildad dykare och marinarkeolog.
– Jag har även intervjuat gamla fiskare. Samtidigt som jag gjort research har jag skrivit första utkastet till min kommande roman med arbetstiteln ”Fado för de drunknade” om ett av vraken som jag hoppas kunna hitta här utanför kusten, berättar han.
Fraktfartyget Alfhilde slogs i spillror i en orkan en oktobernatt 1829, efter att ha gått på grund i dimman en sjömil utanför Hamra. Flera sockenbor gav sig ut i fiskebåtar för att försöka rädda manskapet, men kom aldrig tillbaka.
– I romanen följer jag en 16-årig pojke som åker ut i en av fiskebåtarna. Egentligen handlar den mer om gotlänningens relation till havet än en sjökatastrof, påpekar han.
Innan vi ger oss ut i duggregnet för att ta några bilder vid stranden berättar Jakob Ringbom att han äntligen tror sig ha funnit ett svar på gåtan som gäckat många anhöriga sedan Hansa sänktes, något som han redogör för i sin kommande bok ”S/S Hansa, Minnet av en sjökatastrof” och i dokumentärpodden ”Ljuset på Östersjön”, producerad av journalisten Peter Gropman, som sänds på poddplattformen Naudio under våren.
Oklara omständigheter kring förlisningen har väckt många spekulationer och en av dem handlar om ljusskenet som katastrofens två överlevande, andrestyrman Arne Thuresson och armékapten Arne Mohlin, vittnat om, som antas vara strålkastare som lyste på Hansa när hon sjönk utan att någon kom till undsättning. Den svenska marinens fartyg Hjälpkryssare 4 avgick från Nynäshamn bara en timme efter Hansa, med samma destination.
– Fram tills idag har det spekulerats om hur nära det fartyget var då Hansa attackerades. Det gick mycket fortare än Hansa, så teoretiskt sett måste de ha närmat sig varandra under natten, framhåller Jakob Ringbom.
När hjälpkryssaren kommer till Visby är Hansa inte där. Tio personer ur besättningen förhörs och alla säger samma sak, att de varken sett eller hört någonting ute till havs. Via ryska arkiv har Jakob fått ta del av ubåtens krigsdagbok, där det står att den dök då männen ombord också såg ett ljussken. Jakob skrev ut besättningslistan från Hjälpkryssare 4, letade upp namn på anhöriga och ringde ett 70-tal telefonsamtal.
– Till slut fick jag tag på sonen till en av de män som vid tidpunkten skulle gå på sitt pass som utkik. Han sa att hans pappa ofta berättat om den här incidenten och sagt att de varit mycket nära Hansa när hon sjönk. Då fick jag rysningar, säger Jakob Ringbom.
– Någonting inträffade klockan 6 den morgonen, som gjorde att det började pratas ombord om att de måste ta sig därifrån. Pappan berättade för sin son att det var först när de kommit till Visby och sett att Hansa inte var där, som de kopplat ihop vad som hänt två timmar tidigare.
Jakobs teori är att någon eller några ur besättningen på Hjälpkryssare 4 hört eller sett explosionen, utan att kunna utröna vad som hänt. Reflexmässigt tände de en strålkastare för att undersöka saken, insåg att fara lurade i vattnet och tog beslutet att ge sig av.
– Order kom från bryggan att släcka och resan fortsatte mot Visby. De upptäckte inte det sjunkande fartyget, som snabbt försvann ner i djupet, för om de sett något skulle de sannolikt ha stannat och försökt rädda liv. Marinens soldater ombord på hjälpkryssaren hade tystnadsplikt, så det kom inte ut någonting, vilket säkert har sin förklaring i tidsandan och att andra världskriget pågick, säger Jakob Ringbom och tillägger:
– Det finns inte ett tydligt bevis för att hjälpkryssaren befann sig så nära Hansa när hon sjönk, men däremot finns det en indiciekedja som, när den länkas samman, enligt min åsikt ger en allt klarare bild av saken. Det känns fantastiskt att troligen ha löst den här gåtan till slut.
Vi tar en tur ner till hamnen i Vändburg, där Jakobs nyinköpta motorbåt snart ska få sin hemmahamn. På vägen passerar vi först huset där hans farmor bodde, därefter hans barndomshem och sommarens arbetsplats Hamra krog. Här på Storsudret är vi omgivna av havet i tre väderstreck och den fria horisonten är aldrig långt borta. Vad är det som lockar med att skildra det stora blå i berättelse efter berättelse?
– Det är naturligt att skriva om havet när man bor på en ö. Det är i ständig rörelse och så ombytligt, oförutsägbart och utlämnande beroende på väder och vind, vilket gör det spännande att gestalta. Ena dagen breder det ut sig stilla och glittrande, för att någon dag senare blåsa upp till storm och bli farligt, svarar han.
– Och samtidigt – när allting annat ständigt förändras i vår omvärld är vyn alltid densamma då du vänder blicken ut mot havet, oavsett om det är år 1829, 1944 eller 2023. Den har aldrig och kommer aldrig att förändras.
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Horisont nr 69/ våren 2023.
— — —
Prenumerera och få tillgång till den här och många, många andra artiklar genom att klicka här. — — —
Teckna dig för Horisonts nyhetsbrev och få en nyhetssammanfattning i mejlen varje vardagsmorgon, helt gratis!
