En norsk anläggning för infångning av koldioxid i samband med cementtillverkning står nu klar – nu vänds gotländska blickar mot grannlandet.
Cementtillverkaren Heidelberg Materials bygge av en anläggning som fångar in och lagrar koldioxid har nu nått, som det kallas, "mekaniskt slutförande", vilket innebär att all bärande teknik är på plats och installerad för att anläggningen ska kunna tas i drift nästa år enligt gällande tidsplan.
Anläggningen, som ligger i Brevik en bit sydväst om Oslo, kommer att ha en årlig kapacitet att fånga in 400 000 ton koldioxid, som sedan fraktas med fartyg till en mellanlandningsstation och därifrån pumpas ned i permanenta lagringsplatser under havsbottnen. För Heidelberg innebär anläggningen en milstolpe och ett viktigt led i ambitionen att tillverka cement utan utsläpp av koldioxid.
När nu anläggningen i Norge är klar, riktar Heidelberg Materials fabrik i Slite sin ögon västerut. Planen för koncernens gotländska del är nämligen en fyra gånger större koldioxid-infångning – uppåt 1,8 miljoner ton koldioxid vill man ta hand om i Slite per år, från år 2030. Detta motsvarar fyra procent av hela Sveriges koldioxidutsläpp.
"Slitefabriken har exceptionellt goda förutsättningar för en fullskalig anläggning med sin energieffektivitet, storlek och lokalisering vid en hamn för vidare transport av koldioxid.
Framstegen och erfarenheterna från flaggskeppsprojektet i Brevik är mycket värdefulla när vi skalar upp satsningen i Sverige", säger Karin Comstedt Webb, vice vd Heidelberg Materials Sverige, i ett pressmeddelande.
Svenska Energimyndigheten tilldelade nyligen Heidelberg i Slite ett stöd på drygt en kvarts miljard kronor – 238 miljoner, för att vara exakt – som ska gå till att utveckla och detaljplanera de tekniska, logistiska och kommersiella lösningarna för Slitefabrikens infångande av koldioxid. Och då ligger svenska staten ändå rejält i lä jämfört med den norska; enligt en artikel New York Times tidigare i höst, har norska staten satsat 20 miljarder norska kronor i Brevik-anläggningen.
I NY Times-artikeln kallar Andreas Randoy på norska Greenpeace satsningen i Brevik för "ett extremt kostsamt greenwashing-projekt" (greenwashing är ett begrepp som syftar till något som ska framstå mer miljövänligt än det egentligen är), men poängterar samtidigt att det är rimligare att använda metoden vid cementtillverkning än exempelvis vid användning av fossila bränslen.
I samma artikel förklarar Dominik von Achten i Heidelbergs ledningsgrupp att Brevik-anläggningens uppdrag är att "vara den första att visa att cementindustrin kan bli totalt fri från koldioxidutsläpp".
— — —
Prenumerera och få tillgång till den här och många, många andra artiklar genom att klicka här.
— — —
Teckna dig för Horisonts nyhetsbrev och få en nyhetssammanfattning i mejlen varje vardagsmorgon, helt gratis!
