ROXYS KULTURKRÖNIKA 20250117: Det börjar dra ihop sig. Allting har sin tid – och mitt yrkesliv går nu mot sitt slut, i och med att jag väljer att gå i pension den sista april. Det känns på många sätt både spännande och hoppfullt. Att från ena dagen jobba heltid och nästa dag vara helt utan yrkesmässiga åtaganden, är förstås ett stort steg. Hade det varit lite enklare att som chef bara ”trappa ner” under ett par år, hade jag kanske gjort det. Men det hade inte känts rätt för verksamheten. När en ny chef skall ta över behöver det nog vara fullt ut – på heltid.
Så nu väntar en ny tillvaro för mig, då barn, barnbarn och eget musicerande ska få ta en större plats. Jag är tacksam för att jag har den möjligheten. Någon gång i början på 1980-talet bestämde jag ju mig för att utbilda mig till musik- och matematiklärare. Jag kan egentligen inte tänka mig något bättre än att få ägna min tid åt ungas lärande och utveckling.
Merparten av åren blev det dock i rollen som rektor/chef. En del har genom åren frågat mig om jag inte saknar eleverna. Jo, ibland har jag nog gjort det, men samtidigt är ju själva idén med ett chefskap inom utbildningssektorn, att hålla ihop och utveckla verksamheten för de ungas bästa.
Det har faktiskt varit en minst lika kreativ sysselsättning – även om jag emellanåt också varit trött på en del administration vars nytta ibland behöver ifrågasättas.
Från slutet av november och fram till jullovet tog jag på mig att vikariera några veckor som lärare i individuell solosång för ett antal elever. Även om jag kanske inte är den ultimata läraren i sång, så blev det en trevlig påminnelse, dels om hur det var att vara musiklärare på högstadiet, dels om det viktiga arbete våra kulturskollärare gör – varje dag och runt om på ön. Jag är tacksam för att våra lokala politiker försökt värna kulturskolan – något som inte alla kommuner gör.
I en alltmer orolig värld behöver vi hjälpa de yngre att hitta fotfästen och gott mående. Det finns många andra organisationer och sammanslutningar som kan svara upp mot olika behov. Men till kulturskolan kommer ett gäng som inte lyckats hittat sina roller på andra ställen. Så oerhört viktigt för den gruppen att de kan få växa hos oss. Många av kulturskolans lärare blir därför en extra trygghet i tillvaron för dem.
Så nu återstår bara ”upploppet” för mig – och planering för att skicka stafettpinnen vidare. Det mesta verkar hålla tidsplanen när det gäller rekryteringen av en ersättare. Sen hoppas jag förstås på en överlämningsperiod för att kulturskolan inte skall tappa fart – för elevernas bästa.
Veckans kulturtips:
— — —
KRÖNIKÖR | Hans-Åke Norrby, kulturskolechef med de ungas kulturutövande i fokus.
KRÖNIKA | Varje fredag publicerar Horisont en kulturkrönika från kulturföreningen Roxy. De åsikter som uttrycks är krönikörens egna.
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
