Bilden ovan: Avgörande finalmatch mellan Visby Ladies och Luleå. Susanne Rosengren skriker ut sin glädje; assisterande tränaren Anders "Leo" Pettersson i förgrunden. Foto Tommy Söderlund.
Klockan 20:43 i kväll korkas det upp en flaska champagne någonstans i Köpenhamn. Då är det på minuten tjugo år sedan slutsignalen ljöd i Södervärnshallen och Visby Ladies bärgade ett historiskt SM-guld.
–Jag tror inte att Gotland någonsin får uppleva samma sak igen, säger Anders "Leo" Pettersson, då coach och nu sportchef i klubben – i dag på besök i Köpenhamn.
Den 19 april 2005 vann Visby Ladies sitt första och hittills enda SM-guld i basket inför en kokande Södervärnshallen; en höjdpunkt som vare sig klubben eller ön inte varit i närheten av sedan dess. Inte i basket och inte inom någon annan idrott heller.
Finalserien stod mellan Visby Ladies och Luleå Basket; i de fyra första matcherna vann lagen två matcher var på bortaplan, alltid med bara några få poängs marginal, och den femte och avgörande matchen spelades i Södervärnshallen tisdagen den 19 april 2005, med uppkast klockan 19:00.
Flera timmar tidigare ringlade kön lång ute på Södervärnsskolans skolgård, och när det närmade sig matchstart hade mängder av människor fått vända hem; hallen var mer än fylld till maxgräns. Mindre än ett par timmar efter uppkast ljöd slutsignalen och hela hallen bildligen exploderade i ett extatiskt glädjerus som aldrig ville ta slut och som de inblandade minns med både gåshud och glädjetårar än i dag.
Läs också: Så mindes alla spelare SM-guldet
När Horisont når klubbens mångårige eldsjäl Anders "Leo" Pettersson – då coach för laget tillsammans med Thomas Nordgren och nu klubbens sportchef – på telefon denna jubileumsdag, påskafton den 19 april 2025, befinner han sig i Köpenhamn.
–Hade du frågat mig för en vecka sedan om det skulle kännas något extra just den här dagen, hade jag nog sagt nej. Men nu när vi är framme vid i dag, och jag har läst och sett alla inlägg och texter och minnen i olika medier, så ja. Absolut. Minnena kommer tillbaka extra starkt i dag; jag har i princip ett minne till varje enskild bild som har publicerats i sociala medier i dag, säger Leo Pettersson, som under påsken hälsar på sonen Louie Söderbeg som numera är såväl Malmöbo som Visby Ladies pressansvarige, men som vid tiden för SM-guldet bokstavligen var bara barnet.
Horisont publicerade en lång artikel i vårnumret 2015 (Horisont nr 13), tio år efter guldet. Där fick alla spelare och ledare i guldtruppen berätta om hur de mindes guldet. Anders "Leo" Petterssons första kommentar var:
–Jag minns guldet som om det var i förra veckan.
Nu, efter ytterligare tio år, är känslan exakt densamma.
–Ja, det är helt sanslöst, men det är precis likadant nu. Jag kan berätta om hela dagen, hur jag tänkte och vad vi gjorde, säger han.
Anders "Leo" Pettersson hade innan SM-guldet 2005 varit med i två SM-finaler tidigare, 1996 och 1997; Visby Ladies fick nöja sig med silver de båda säsongerna.
–Jag var en rätt ung och oerfaren coach då. Men efter de två finalförlusterna hade jag lovat mig själv att om vi går till final igen så ska jag inte bara fokusera på spelet och matcherna utan titta upp och insupa atmosfären.
Och det gjorde jag verkligen 2005; det är kanske det som gör minnena extra levande.
Anders "Leo" Pettersson är numera sportchef i Visby Ladies; när laget vann SM-guld var han assisterande tränare. Bilden är tagen under lugnare förhållanden i samband med att Horisont skrev om bygget av det som numera heter Ica Maxi Arena. Foto Linda Berglund.
Under de 20 år som nu gått sedan SM-guldet, har Visby Ladies egentligen aldrig varit riktigt nära att upprepa bedriften. Det blev semifinal årets efter guldet, och ytterligare en semifinal ett drygt tiotal år senare.
–Laget efter SM-guldet hade vi egentligen ett bättre lag än när vi vann guld, men vi fick inte ihop det. Även om man har bra spelare så gäller det att få ihop laget och hitta den där lagkänslan som inte går att ta på och som inte alltid går att förklara varifrån den kommer. Det hade vi 2005, resonerar han.
Guldcoachen tror inte att Gotland, eller Ladies, får uppleva något liknande igen som den där tisdagskvällen i april 2005.
–Nej, jag tror inte det. Det är förstås alltid speciellt när man lyckas med något för första gången, men det var verkligen något speciellt med vårt SM-guld 2005. Bysarna hade vunnit SM-guld tidigare och det ska inte förringas, men vårt guld var det första både i en inomhus-lagsport och en bollsport på Gotland. Hela atmosfären i Södervärnshallen, inte bara i finalen utan hela säsongen, var något väldigt speciellt, säger Leo.
–Det blir säkert fantastiskt om till exempel Visby IBK skulle göra något liknande, men det blir inte samma sak som då.
De senaste säsongerna har Ladies harvat i botten av högsta ligan, och i år slutade man näst sist i tabellen efter att ha avslutat säsongen med att pressa Norrköping på bortaplan i näst sista matchen och sedan besegra Eos på hemmaplan i allra sista omgången.
Samtal pågår sedan en tid med spelarna i den gångna säsongens lag, och med spelare utifrån, men det enda klartecknet hittills är att coachen Caroline Mutzito-Bagenda fortsätter.
–Vi kommer inte att värva några landslagsspelare, det har vi inte råd med. Men vi försöker hitta spelare som passar in och som verkligen vill något, säger Anders "Leo" Pettersson.
Men innan det arbetet fortsätter, blir det ett 20-årsfirande i kväll. Klockan 20:43, för att vara exakt.
–Då är det exakt 20 år sedan slutsignalen i sista finalmatchen; då firar vi med ett glas champagne, säger sportchefen nöjt.
Läs också: Så mindes alla spelare SM-guldet
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.
